Lars Nilsson har stilla avslutat sina dagar vid en ålder av 93-år. Han föddes i Skoghall (Värmland) 26:e december 1923. Efterkommande år kom Lars familj, föräldrar och syskon, att flytta till Kiruna.
Pappan Albert startade där tillsammans med sin svärfar en charkuterirörelse, bland dem första i Kiruna att förse den då växande staden med allehanda köttvaror.
Lars växte upp i Kiruna tillsammans med mor och far samt 6 syskon. Många övriga släktingar följde i hjulspåren, lockade av det spirande nybyggarsamhällets framåtanda.
Redan tidigt fick Lars hjälpa till i charkuteriet, ofta som ”springsjas” på cykel eller med spark transportera beställda varor till väntande familjer. Senare arbetade han en tid i charkuteriproduktionen och blev väl bevandrad i yrket.
Dock hade Lars andra planer inför ett framtida yrkesliv. Den framväxande malmhanteringen i Kiruna ropade efter arbetskraft och vid 18-års ålder påbörjade Lars sin lokförarutbildning.
Han flyttade temporärt till Jörn där han skolades in i yrket.
Många var hans minnen och anekdoter från lokförartiden, som sträckte sig från ånglokets era till mer moderna elektriska RC-lok.
Lars framförde såväl malm- som persontrafik i både nordlig och sydlig riktning.
Han förblev sitt yrke troget fram till sin pensionering.
Under de pågående krigsåren utkommenderades Lars 1942-43 liksom alla arbetsföra män födda 1923, via ett statligt dekret, att göra tjänsteplikt i ”vedskogen”. Pga rådande kol och oljebrist i landet skulle stora vedlager ansamlas i de norrländska skogarna för att garantera energiförsörjning till industri och gengasdrivna fordon.
Kort efter sin tid i ”vedskogen” blev Lars inkallad till militärtjänstgöring vid Bodens Regemente.
Han förflyttades efter en tid till Riksgränsen station, där han fick i uppdrag att som gruppbefäl patrullera viktiga gränsövergångar mellan Sverige och Norge. Särskilt viktigt blev mottagandet av flyktingar från Norge och över gränsen till Sverige deserterande tyska soldater.
Lars införskaffade tidigt kamera och många fotografier från dessa år finns att finna i hans fotoalbum.
År 1949 ingår Lars äktenskap med Inga Ström, bildar familj och får två söner.
Lars hyste stor kärlek till naturen. Många turer med packad ryggsäck mot vita fjäll som grönskande skogar, ofta i sällskap med sin hustru. Fiske var även en stor passion, i unga år deltog han i grundandet av Kiruna Spin och Flugfiskeklubb, sedermera hedersmedlem av densamme.
Efter sin pensionering reste paret ofta till varmare land när vinterkylan tog sitt grepp om staden i norr. Teneriffa blev efter hand ett kärt återkommande resmål, då parets sociala fallenhet gav dem många nya vänner bland den inhemska befolkningen.
Stugan i Laxforsen, vackert belägen på en höjd med utsikt över Torne älv, var en given hemvist under vår och sommar. Lars hade under en tid i sin ungdom gått som lärling hos Snickare Lundström i Kiruna och var därför inte oäven att hantera hammare och såg. Några år efter husbygge timrade Lars en stuga som efter hand byggdes ut och slutligen omgavs av flera andra byggnader.
Ett glatt utflyktsmål för såväl barn, barnbarn och goda vänner.
Under de sista åren av Lars levnad tog han ofta fram sina fotoalbum, ibland sittande för sig själv, småleende försjunken i minnen, andra gånger med yvig berättelse om gångna tider, av vilka han nöjsamt delade med rummets lyssnande skara.
Kebnekajse höll han särskilt varmt om hjärtat, fjället som lockat hans många färder, där på toppen kunde han med sitt ”fotografiska” minne åter betrakta den omnejd han så ofta genomfarit i sitt älskade Kiruna.
Lars hade förmånen att få behålla sin goda hälsa livet igenom, läkarbesök och mediciner var honom främmande. Lars hade också lyckan att i 74 år få leva tillsammans med sin älskade hustru för att slutligen somna in i hennes trygga famn. Vi minns Lars med ljus och värme i våra hjärtan.
Maka, barn, barnbarn, svärdöttrar och vänner.