Före detta diakonissan i Överkalix, vår faster och moster, vän och arbetskamrat under många år, Milly Margareta Andersson, har lämnat jordelivet den sjätte augusti 2018 i en ålder av 89 år.
Hon föddes den 10 juni 1929 i Lomträsk på ”Ibistugården” ett för den tiden vanligt jordbrukarhem. Dotter till framlidne Anna och Nils-Edvard Andersson. Milly var den sista i en barnaskara om 11 barn.
Milly fick i tidiga år hjälpa till med skötseln av hemmet och med jordbrukets tillhörande sysslor såsom mjölkning av kor och höslåtter med mera.
När modern 1958 insjuknade i en stroke med halvsidig förlamning fick Milly sköta om henne samt överta alla hennes sysslor i hemmet. Hennes far gick bort 1960 och hennes mor 1965. Efter moderns död skötte, hon tillsammans med en äldre bror, hemmet. Milly insåg att hon måste utbilda sig och sökte då till på Kalix folkhögskola där hon gick 1969-1970.
Efter Kalix FH sökte hon till Vårsta diakoni i Härnösand där hon1972 tog examen som Diakonissa. Hon återvände till hembygden där hon fram till sin pensionering innehade en diakonitjänst hos Överkalix församling.
Milly blev Överkalix trogen under hela sitt liv och hennes motto för sin gärning som diakon i församlingen kan nog sammanfattas i orden; omtanke – medmänsklighet. Hon kände till var alla gårdar och avlägsna stugor fanns i församlingen och gjorde besök vid födelsedagar, dödsfall, eller vid sjukdom, eller kanske bara hjälpte till med något praktiskt. Det kunde gälla att handla åt någon, eller skjutsa till vårdcentral eller bara sitta och prata en stund.
Den lilla röda Volkswagen med bokstäverna GUN (kan tolkas om man så vill ”Guds Underbara Nåd”) var väl förtrogen med alla småvägar i kommunen. Omtanke och kännedom om människors olika situationer i livet förde henne runt till alla platser och glädjen var stor när hon kom på besök. Därför kunde man också, när man ville veta var någon bodde eller vem som bodde där eller där, fråga Milly så fick man svar.
Ingen människa eller plats var okänd för henne!
Hon omfattade människans alla åldrar med sin omsorg. Barntimmarna var angelägna för henne och alla julspel och julfester viktiga . En också ofta återkommande fråga från Milly var: ”Och hur är det med ungdomarna?” Det gällde både de som var kvar i bygden och de som flyttat ut. Det fanns inte en ålder som inte engagerade henne och alla fick ta del av hennes omsorg.
Det är diakoni i dess absoluta bemärkelse.
Inte bara människorna i Överkalix utan också runt hela världen berörde henne. Svenska Kyrkans mission låg henne varmt om hjärtat och ”missionsförsäljningen” varje höst var Millys storverk, som många församlingsbor såg fram emot. Oförtröttligt gick hon runt och fick gåvor som sen kunde säljas till förmån för utsatta och nödställda människor i andra delar av världen.
En fantastisk insats för omtanke och medmänsklighet. Överkalix är en stor medmänniska fattigare.
Milly blev känd för sitt öppna och raka sätt och skötte sitt arbete med stor glädje och omtanke för de äldre och sjuka i församlingen. Hon fortsatte efter sin pensionering med att följa många församlingsbor till den sista vilan eftersom dessa eller deras anhöriga hade önskat det. En gång, under sin sista tid, satt hon i sin rullstol i kyrkan och läste ett kapitel ur bibeln för kyrkobesökarna i samband med en musikgudstjänst. Det var uppskattat av både henne och de närvarande.
Milly hade ett gott minne och har under senare år berättad om gamla händelser i Lomträsk. Om den egna och andras släkthistoria och levnadsöden, vilket var intressant för oss.
Hon lärde sig också i sin tidiga ungdom, av en äldre bror, att spela dragspel som hon någon gång använde för att spela på dans på dansbanan som fanns i Lomträsk.
Milly bjöd oss syskonbarn på blodpalt då och då. Vilka vi åt med god aptit. Hon lämnar, för oss syskonbarn och församling ett stort tomrum efter sig.Alf Andersson, systerson
Erling Linskog, vän och arbetskamrat