Ruth Lantto
Rut föddes den 2 maj 1934 på sjukstugan i Överkalix. Det blev en dramatisk start på livet. Mamman Agnes avled i barnsäng och pappa Einar blev ensam med fyra barn. Det var hårda tider på 30- och 40-talet med världskrig och ransoneringar. Men familjen klarade sig ändå bra. Saknaden efter mamman var stor, men det fanns också en väldig värme och glädje i hemmet i Boheden. Einar var en engagerad pappa och humorn var alltid närvarande. Den här glädjen präglade Rut som person. Hon hade alltid en historia bakom örat som hon gärna delade med andra och hon blev lätt vän med människor.
Under de första åren av Ruts liv så fanns ingen elektricitet i hemmet. När elektriciteten väl kom blev det inte bara ljust, radion gjorde sitt intåg och med den kom ny musik. När Ruth hörde klassisk musik första gången blev hon tagen. Nu blev musiken hennes stora intresse och under sitt liv kunde hon glädja många med sin vackra sång. Vid sidan av musiken tyckte Rut om litteratur. Särskilt poesin slog an en särskild sträng inom henne. Hon kunde också njuta av naturens skönhet.
På Folkhögskolan i Sunderbyn träffade Rut sin livskamrat Kalle. Många har hört historien om när de skulle delta i en skolpjäs. I en scen skulle Kalle kyssa Ruth och de hade kommit överens om en puss på kinden. Men de som kände Kalle förstår att på premiären hamnade kyssen mitt på munnen. Rut blev först förnärmad, men det var så deras kärlekshistoria började.
Efter sjuksköterskeutbildning blev det bröllop i Frösö kyrka och jobb på Seskarö. Som 23-åring fick Rut ansvar för kliniken på ön. På den tiden gick det bara båtturer till ön, det fanns varken bro eller färja. Under förfallotiden så blev ön mer eller mindre isolerad och då gällde att sjuksköterskan kunde hålla huvudet kallt. Rut fick lösa många svåra problem, men det var också en rolig och spännande tid som hon ofta återkom till och berättade om med värme.
Det var på Seskarö Rut blev mamma. Kalle som var lärare på ön började då vidareutbilda sig på universitetet i Umeå. Rut var ensam förälder under den tiden samtidigt som hon skulle sköta kliniken på Seskarö.
Det var tufft men hon klarade det och kunde visa att det var möjligt att kombinera arbete med föräldraskap.
1963 gick flytten till Kalix där Rut och Kalle blev kvar resten av livet. Ett rikt sällskapsliv uppstod och de fick många fina vänner. Samtidigt var det viktigt att hålla kontakten med släkten i Boheden och Pello. Rut tyckte mycket om att umgås med släkt och vänner.
Under en tid arbetade Rut i Kalix kommun. Hon var en av dem som var med om att utveckla kommunens hemtjänstverksamhet. Rut var mycket engagerad i arbetet och drevs av en vilja att hjälpa människor. I sitt arbete gjorde hon många hembesök och körde ensam på ensliga dåligt underhållna vägar i alla väder. Det var före mobiltelefonens tid och resorna var inte helt riskfria. Det gick ändå bra och Rut tyckte om arbetet tack vare alla möten med människor.
Trots allt blev längtan tillbaka till sjukvården för stark och 1980 vidareutbildade sig Rut till distriktssköterska. Hon älskade det arbetet. Patientkontakten var det som drev henne.
Hon tyckte om alla sina patienter, men de minsta barnen gjorde henne extra glad. Därför var det mycket stort för henne att själv bli mormor till Cornelia och Agnes. Hon och Kalle ägnade mycket tid till flickorna som har många fina minnen av mormor och morfar.
På en av sina resor i jobbet fick Rut tips om en fin stugtomt. Stugan i Siknäs blev färdig 1975 och där har familjen tillbringat alla somrar tillsammans sedan dess. Stugan blev Rut och Kalles oas och nu är den ett fint minne av dem.
När Kalle gick bort 2010 var det ett hårt slag för Rut. Hon lyckades ändå skapa sig en ny tillvaro framförallt genom att umgås med sina vänner.
Tyvärr drabbades hon för några år sedan av en svår sjukdom. Trots det gjorde hon alltid sitt bästa för att hålla humöret uppe och lyckades sprida glädje till andra. Det var alltid roligt att träffa henne.
Rut avled den 13 februari. Hon blev 83 år och sörjs närmast av dotter Angelika med make Lars och döttrarna Agnes och Cornelia. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Angelika Lantto