Som tidigare meddelats har Sune Andersson lämnat oss. Sune föddes 1938 och växte upp i Värmland. Efter examen på högre allmänna läroverket i Arvika fick han tjänst som aspirant i Postverket. Sune arbetade inom posten i tio år och blev brevbärarförman i Göteborg.
Sedan blev det studier på Göteborgs universitet, i bl a historia och nordiska språk. Sune har många gånger berättat om hur tacksam han varit över de reformer som gjorde att fler i samhället fick chansen att läsa på universitet. När han tagit sin lärarexamen fanns en ledig tjänst i Boden. Han anlände en mörk vinterdag med -36 gradig kyla. Efter en kort taxitur runt staden bestämde han sig för att bara stanna en termin. Så blev det inte, utan han blev kvar och trivdes i Boden hela sitt yrkesliv och många år därefter. Längst arbetade han på Sandenskolan, där han var en engagerad och uppskattad lärare, både av elever och föräldrar. Tillsammans med andra lärare skrev han två böcker om hur man genom att samarbeta i lärarlaget och mellan olika ämnen kunde förbättra pedagogiken. Sune ansåg det viktigt att även barn från hem utan studietradition kunde utvecklas och lyckas med sina studier. Det hände att tacksamma elever hörde av sig eller besökte honom många år efter att de gått ut skolan.
I Boden träffade han Evy, och då byttes en arbetsam och ensam tillvaro mot en familj med hustru och sedan två söner. Sune och Evy köpte ett nybyggt hus i Norra Svartbyn, där han med tiden skapade en vacker trädgård. På somrarna blev det många husvagnssemestrar runt om i Sverige och till släkten söderöver. Att familjen skulle ha det bra kom alltid först för Sune och det var en stor glädje när hans pojkar utbildade sig, fick arbete och bildade egna familjer.
Efter pensioneringen ägnade Sune mycket tid åt att vistas i naturen och tog regelbundet långa promenader ut på ängarna och i skogarna utanför Norra Svartbyn, där han och en kollega från skolan ägnade sig åt fågelskådning.
2012 flyttade Sune och Evy till Umeå. Sune trivdes väldigt bra i Umeå, och han tog ofta hand om barnbarnen och tog med dem till sin kolonilott. Sune var barnkär och lyssnade alltid med fullt allvar på barnens tankar. I Umeå blev det också närmare till barnbarnen i Trondheim.
Sune hade förmågan att se och glädjas över allt det han fått, han var inte någon som tyckte att gräset alltid var grönare någon annan stans. Han var kärleksfull, omtänksam, lyssnande, generös och pålitlig. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.
Evy
Martin och Arvid med familjer