Erland Björnström, Kiruna, har avlidit den 17 september, två veckor före sin 93-årsdag. Han föddes i Övre Soppero i en skara på sexton syskon. Efter avslutad skolgång arbetade han som skogsarbetare, men hade även andra ströjobb runt om i bygden. 1948 fick han anställning hos LKAB i Kiruna och där förblev han fram till sin pensionering. Han provade på ett flertal yrken, bl.a. som brytare, lastare, linborrare, pallrensare, kranförare, reparatör både ovan och under jord. Han var även arbetsberedare och rationaliseringstekniker. De sista sex åren, innan avslutad anställning 1983, var han verksam som arbetsledare för gummi- och vulkningsarbeten.
På julafton 1952 gifte han sig med sin stora kärlek, Ellen Kuru, bördig från grannbyn Nedre Soppero. Tillsammans fick de två barn, Monica och Ove.
Naturen var den miljö som Erland trivdes bäst i och där utövade han sina stora intressen, jakt och fiske. Han uppskattade äventyret, han var inte rädd för strapatser utan antog gärna utmaningar. Det var många gånger han övernattade i det fria under en gran. Ju svårare förhållanden desto bättre enligt Erland. Utan problem kunde han gå miltals efter fisk eller för att komma till den där skogskojan.
Han var även en erfaren och skicklig forskarl som behärskade båten i de flesta farvatten. Erland var på många sätt orädd och kunde utan problem lösa farliga situationer som uppstod.
En episod han berättade om var när han på våren i samband med islossningen var ute på fiske i en gummibåt på Lainioälven. Olyckligtvis punkterades båten där mitt ute på älven och var på väg att sjunka. Erland hade då sinnesnärvaro att hoppa upp på ett isflak som flöt i närheten. Sedan drev han med flaket en kilometer. Han insåg då att han närmade sig forsen och kastade sig utan att tveka ner i det iskalla vattnet för att simma mot stranden och komma i säkerhet uppe på land.
Höstens älgjakt var en höjdpunkt för honom och totalt fällde han 26 älgar.
Familjen var viktig för honom och sommarstugan i Nedre Soppero blev hans smultronställe och där tillbringades mycket tid. Han var även idrottsintresserad, främst hockey och friidrott retade hans nerv.
För Erland var det viktigt att göra rätt för sig och inte vara samhället till last. Eller som han oftast sa, ”en bra karl reder sig alltid”.
Humorn och glimten i ögat fanns alltid där trots en sviktande hälsa på ålderns höst. Han avled lugnt och stilla på Kiruna lasarett. Närmast sörjande är makan Ellen och barnen med familjer.