Bygg på det goda för hälsans skull. Det var temat för Norrbottens Senioruniversitets, NorrSens, senaste föreläsning. Inbjuden var Anna-Karin Lindqvist, filosofie doktor i fysioterapi (tidigare sjukgymnastik) vid Luleå tekniska universitet, LTU.
Med ett 20-årigt förflutet i svenska simlandslaget, 10 år som aktiv och 10 år som en av landslagets fysioterapeuter, har Anna-Karin lång erfarenhet av vad fysisk aktivitet kan göra för hälsa och välbefinnande.
Hennes erfarenheter som aktiv simmare och ett brinnande intresse för vad som motiverar oss människor att vara fysiskt aktiva har gjort att hon idag arbetar som lärare och forskare i fysioterapi vid LTU.
Vetenskapen är idag överens om att vi bör vara fysiskt aktiva minst 60 minuter per dag, oavsett ålder. Innehållet i aktiviteterna kan och ska naturligtvis anpassas till varje persons förutsättningar och ålder. Och det är bättre att göra något som innebär en fysisk ansträngning än att avstå.
Den senaste undersökningen av 15-åringarnas fysiska aktivitet visar att endast nio procent av flickorna och 15 procent av pojkarna är fysiskt aktiva 60 minuter per dag. Huvudorsakerna till de låga siffrorna är ökad ”skärmtid” och att de gör som föräldrarna gör.
Trots att man i stadsplaneringen försöker underlätta för barn och unga att cykla till skolan ökar föräldrarnas skjutsande och hämtande vid våra skolor. Anna-Karin berättar om ett försök som pågår i Luleå där man följer barn som inte bara cyklar till och från skolan under barmarksperioden utan även ”vintercyklar” till skolan. Tanken är att följa barnen och på olika sätt undersöka deras fysiska och psykiska välbefinnande och skolprestationer.
Forskningen visar att det som motiverar oss att förändra och behålla våra aktivitetsvanor bland annat handlar om belöning, att prestationen kan mätas (exempelvis stegräknare) en tro på den egna förmågan, fysisk aktivitet i grupp, goda förebilder i vår närhet och aktiviteter som är roliga och lustfyllda.
Varför är det då så svårt att ändra sitt beteende? En modell som beskriver svårigheterna, den transteoretiska modellen, innehåller fem steg:
1. Förnekelsestadiet
2. Begrundande eller medvetandestadiet
3. handlingsstadiet
4. Underhållsstadiet och
5. Återfall
Enligt Anna-Karin är målet att komma till underhållsstadiet som innebär att du inte behöver ägna någon mental energi åt att ”övertala” dig själv att gå och träna, ta en skidtur, simma, yoga, cykla, springa eller vad du väljer för aktivitet. Det går av sig självt. Hennes erfarenhet är att om man håller ut och förlåter sig själv för några återfall så är chansen att du befinner dig i underhållsstadiet länger och längre. Att låta våra barn ligga i bilens bakfönster obältade eller att röka i bilen handlar om långsiktiga förändringar på många plan för att nå underhållsstadiet.
I dag satsas de största samhällsresurserna på att behandla sjukdomar och skador. En mindre del går till att förebygga sjukdom (prevention). Exempel på prevention är det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och unga, den årliga influensavaccinationen, och mammografiundersökningar. Resursmässigt satsas det minst på att främja hälsa (promotion). Här finns det en stor förbättringspotential enlig Anna-Karin.
Hon avslutade med ett citat av Goethe ”Behandla en människa som om hon var vad hon har möjlighet att bli och du gör henne till det hon skulle kunna bli”.