Världsbokdagen infaller egentligen på påskaftonen, den 23 april, men då antas publiken befinna sig någon annanstans. Bibliotekarierna Bert Linné och Janne Olofsson fångade den i går med några av sina bästa boktips.
Ung författare
Bert Linné lyfter fram Sofi Oksanens "Utrensningen" som en bok som man inte kan släppa.
- Det är en bok om Estland, om det kontrollerade samhället, om anpassning och drömmar. Den är skriven så att man känner dofterna. Författaren är ung men otroligt bra, säger han.
Om kontrollsamhället
Herta Müllers "Andningsgunga" är en annan av Linnés favoriter. Den behandlar också kontrollsamhället, Rumänien.
- Hon skulle ha skrivit den tillsammans med en man som blev tvångskommenderad till ett arbetsläger efter kriget. Men han dog och hon fick skriva boken ensam, säger han.
Janne Olofsson lyfter Luleåpoeten Jan Anders Erikssons dikt "Välsignade landskap" som helt enkelt består av norrbottniska ortsnamn. Den börjar:
"Baktåive, Kurrokvejk, Junkerträsk, Pissiniemi, Huuki, Strittjomvare, Deppis, Gråträsk, Koler, Ljusträsk, Gemträsk, Pältsa och Jokk!".
"De lyckliga åren" av Birger Vikström blir nästa bok att lyftas fram. Denna Norrbottensförfattare är en av både Linnés och Olofssons absoluta favoriter.
Poetisk skildring
- I boken berättar han barndomsminnen från byn, den "undangömda och av pampar bortglömda byn" med de blånande bergen och om stället där stalomänniskorna bodde. Det är en poetisk skildring, säger Olofsson.
Linné läser ett stycke ur Birger Vikströms bok "Dubbelkrut" som Luleåförlaget Black Island Books nyligen gett ut.
Den handlar bland annat om en tjock man som fastnar i ett träd och inte kommer loss förrän han gått ner i vikt. När han väl gör det så äter han 25 fläskkotletter!
Om luffare
Boken "Blidka dig blåa ödemark" av Jokkmokksförfattaren Hans Andersson är en bok som Janne Olofsson ständigt återvänder till.
- Den handlar om allt från svedjebruk till religionsstrider i Ryssland.
"Vägen till klockrike" av Harry Martinsson är ytterligare en Olofsson-favorit.
- Det är en roman om luffare. Martinsson var själv en vagabond och gillade luffaridealet, säger han.