Faktum är att det kom fler besökare än väntat. Något alla kunde notera – inte minst på grund av att maten tog slut snabbare än vanligt.
– Biffen tog slut, sa en besviken besökare och log.
– Men det här är också gott, sa han och pekade med gaffeln i tallriken på något som såg asiatiskt ut.
I gräset, en bit bort från den stora serveringen satt tre kvinnor.
– Höslaget är alltid jättetrevligt. Bra loppis, sa Lena Pekkari medan de andra tre nickade samstämt.
Höslaget ärbåde utdraget och långt. Det börjar vid en trekorsning och avslutas på vägen mot Boden.
I mitten av loppmarknaden hittar vi systrarna Elise och Hilde Viltok-Kallander. Systrarna vill gärna ha en snöskoter och för att kunna köpa en så måste de ha pengar. Sagt och gjort.
Tillsammans med föräldrar och föräldrarnas föräldrar fixades ett vägcafé som blev mycket lyckat. Köerna ringlade i alla fall långa.
Pensionären Pär Lundström producerar honung. Han berättar att han har cirka 40-talet bisamhällen men att alla inte har producerat den mängd de brukar ge – inte ens i närheten.
– Vädret i vår har gjort att jag endast fått cirka 25 procent av vad jag brukar få, sa han och berättade att han tvingats höja priset en aning. Men det skrämde inte alls bort kunderna.
Roger Larsson från Umeå ville ha en burk.
– Hellre det här än det man kan köpa i en butik, här vet jag vad jag får, sa han. (NSD)