Rune Klingert
Foto: Fotograf saknas!
För oss västmanlänningar finns han i vårt medvetande som den unge kyrkoadjunkt som på 1950-talet satte Surahammar på den kyrkliga kartan och förändrade många av dess invånare.
Han hade efter studietiden kommit i kontakt med de katolska arbetarpräster som i Frankrike och England ville kombinera en radikal kristendom med ett kyrkligt socialt ansvarsmedvetande. Inför sin prästvigning bad han biskopen att bli sänd till den mest gudlösa församlingen i Västerås stift. Biskop Cullberg sa då: "Då skall du åka till Surahammar!"
Och dit kom han med en energi som tog andan ur många av oss. Han såg människors möjligheter och han drog med sin energi och smittande andlighet in många av oss i en förnyelse som blivit bestående. Kyrkan fylldes och en förnyad liturgi förmedlade för många upplevelsen av en levande Gud.
I hans kristlig-sociala ambitioner ingick att han skulle satsa på unga människor som möjligtvis var i riskzonen men vars möjligheter skulle kunna spännas för bättre ändamål.
Han hyrde en gymnastiklokal som lockade oss att deltaga. Men efter kraftgymnastiken fick han oss - efter en "andarnas kamp" - också att delta i den kyrkliga liturgi som han ordnat i den centrala "Lillkyrka" som han inrett på en bakgård till Köpmangatan.
Han ordnade evangeliserande kyrkoveckor som nådde alla i samhället. Han fick oss gamla "flåbusar" att spela evangeliserande gatuteater. Han hade bekymmer med kyrkoråd och ansvariga som ansåg att allt skulle vara "med måtta". Men han visste vad han ville: Att injicera en genuin portion kraftig kristendom i ett samhälle och ett sammanhang som behövde det bättre än det förstod.
Vi är många som är djupt tacksamma för hans insatser.
Många människor blev sedda, indragna i hans omsorger om dem, förnyade i sin tillit.
Jag själv blev på grund av honom präst.
En god vän till mig från ungdomstiden i Sura sa "utan Rune hade jag suttit på Kumla nu!"
Hur som helst: Vi är många som med tacksamhet vördar hans minne.
Claes-Bertil Ytterberg
Så jobbar vi med nyheter