Gerda Henriksson, Luleå, har efter en lång sjukdomstid avlidit en tid före sin 80-årsdag.
Gerda växte upp i Matojärvi i Tornedalen, dotter ditt Hilja och Otto Routuvaara. Hon var gift med maken Bertil i 60 år i ett långt och varaktigt äktenskap. I familjen föddes två barn, Johanna och Mattias.
Efter avkunnad examen på gymnasiet i Hedenäset fortsatte Gerda att läsa vidare vid dåvarande läroverket i Haparanda i tre år där hon slutförde sin examen.
Därefter läser hon vidare till sjuksköterska och tar examen vid Röda korsets sjuksköterskeutbildning i Boden. Hon fortsatte sedan att studera vid Uppsala universitets läroverk där hon avkunnade examen till sjukvårdslärare. Hon tjänstgjorde som sjuksköterska och sjukvårdslärare vid olika landsting och kommuner under 25 år. Hon arbetade även som sjuksköterska i Norge i sju år.
Gerda var relativt kunnig i språk och bemästrade åtta olika språk.
Gerda har varit aktivt medverkande i många samhällsfrågor och spörsmål. Bland annat som lagledare i Luleå sportklubb, något hon aldrig behövde ångra. Hon lyfte fram föreningen som en jämställd sportklubb, alla med samma värde. Hon var även engagerad i Hertsöns miljögård och var med under miljögårdens uppbyggnad och satt tillsammans med sju-åtta andra kvinnor i miljögårdens styrelse. Bagarstugan innebar ett stort mervärde för henne och hon berättade ofta om att det där blivit flera storbak genom åren.
Gerda var sedan barndomen troende medlem i Svenska kyrkan och medverkade som aktiv ledamotssuppleant vid kyrkorådet i Luleå domkyrkoförsamling under många år. hon besökte regelbundet församlingens högmässor och var aktiv i många andra kyrkliga sammanhang.
Hon var aktiv i Röda korset, särskilt i frågor som rörde barnens rätt i samhällen och arbetade med att redogöra och färdigställa en rapport för godkännande till en förnyad dokumentation av Barnkonventionen för riksdagen och regeringen.
Gerda var en kärleksfull, plikttrogen familjeförsörjare som var medmänsklig och alltid mån om maken och barnen samt släkt, vänner och bekanta.
Gerda uttryckte ofta att det är tron på kristendomen som välsignar ens gärningar och verk. Hon relaterade ofta till Franciskus bön ”O gudomliga mästare, låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad som att trösta, inte så mycket efter att bli förstådd som att förstå, inte så mycket efter att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som man får, genom att förlåta som man blir förlåten”.