Som tidigare meddelats har Kenny Karlsson, Kiruna avlidit vid en ålder av 83 år. Närmast sörjande är livskamraten Ingabritt Karlsson, släkt och vänner.
Kenny växte upp på Konduktörsgatan i Kiruna, där jag och Kenny snart ingick som en del i ”grantjuvarligan X-arna. Våra vägar skildes åt beroende på olika intressen. Kenny blev en av Sveriges bästa brottare, medan jag kom att ägna mig åt föreningsverksamhet och politik. Efter genomgången verkstadsutbildning på KPU, fick vi båda jobb i LKAB. Kenny hamnade på truckverkstaden och jag på MCV. Där kämpade vi båda med den problematik som då gällde i gruvan, och som så småningom ledde till den välkända gruvstrejken. På Malmfältens folkhögskola startade man en Föreningsledarutbildning 1964 som vi båda nappade på. Då som vuxna med respektive familj, återupptogs vårt umgänge. Kenny fick jobb på den då nybyggda sporthallen, där han så småningom blev chef.
Kenny vare en passionernas man. Då hans intresse fångades av någonting, satsades alltid minst 100 procent på detta. När Kenny och Ingabritt köpte huset på Matojärvigatan blev inredning och träslöjd en av dessa passioner. Att få fram den mest perfekta spriten (nu preskriberat), en annan. Sedan kom båtlivet i Narvik, där den gamla laxfiskebåten byggdes om till en lyxyacht. Nu blev även dykning en passion och det fanns mycket att se i havet utanför Narvik. Fjällvandring och långa turer på Norgevägen på inlines och styrketräning på sporthallen ingick givetvis i de fritidsaktiviteter som skulle hålla brottarkroppen i trim.
Av en slump kom datorer att bli en ny passion när han lyckades göra ett program till sporthallen som höll ordning på tider och bokningar. Det här var på 1980-talet och datautvecklingen hade inte kommit så långt. Kenny bidrog då till att Kiruna kommun kunde komma igång och få hjälp genom datorer. Kennys kunskaper med datorer kunde jag i mitt arbete som rektor på PROs folkhögskola dra nytta av. Många resor till skolan i Gysinge blev det och Kenny kunde, med sitt mjuka sätt, förmedla sina kunskaper till lärare och personal. Med tiden kom Kenny att smälta in som en del av personalen. När skolan beslutade att göra en personalresa till Nordnorge, var Kennys kännedom om området en tillgång som uppskattades.
Av en slump bildades en liten grupp Kenny, Karl-Axel Eriksson och undertecknad, som varje år planerade och gjorde en resa på ca en vecka. I början var det Nordnorge och Finland som fick besök av gruppen, planen var att vi skulle se Sveriges intressantaste områden. När det var gjort blev det även Irland och Skottland, där vi lärde oss skillnaden på whisky och whiskey. Även Danmark och Tyskland besöktes innan vi (på grund av sjukdom) lade ner vårt resande.
Förutom sina passioner var Kenny en livsnjutare. Att sitta och lyssna på god musik och avnjuta en god konjak var en självklarhet vid besöken i Kiruna. Det är med stor saknad vi, dina vänner i Södertälje, tänker på dig.