Utbildningsvågen bar oss fyrtiotalister till läroverket i Haparanda. Där landade också Leif ”Wirre” Wirén. Hans sociala kompetens har gett oss oförglömliga minnen, med oförargliga upptåg som ständig ingrediens. Hans humor var oslagbar och hans goda hjärta spred värme och tillit. ”Har du hört nåt från Wirre? blev en stående fråga när vi senare i livet träffades.
”Wirre” såg, uppfattade och uppfann. När den nyenkla poesin blev aktuell, skapade ”Wirre” en förening för poeter av den mer nyenkla sorten. När lärararen i biologi för första gången avslöjade hemligheterna med vår matsmältning initierade ”Wirre” en förening som lyfte fram de främmande nya orden för oss meänkielitalande: En förening för peristaltikens främjande, FFPF, för att maximera näringsupptaget, vilket vi behövde då vi stundom levde på gröt och vatten. Vi var med om dramatiska händelser också, men ”Wirre” lyckades vända våra sinnen bort från chocken, med sin slagfärdighet som alltid var vänlig och ironisk.
Leif Wirén var uppvuxen i Tärendö och gick realskola i Pajala. Studenten tog han på realinjens matematiska gren 1965 i Haparanda. Efter lumpen vid I19 i Boden jobbade han som lärare på högstadiet i Muodoslompolo under ett läsår för att sedan fortsätta med studier vid Uppsala universitet. Hans tanke var att läsa matematik men han ändrade sig helt oväntat och började studera teologi.
Vår vänskap fortsatte och utvecklades under åren i Uppsala. Hans besök gladde oss alla och vi som hade småbarn visste att när ”Wirre” kom då var det lugnt. Barnen satt hos honom alldeles stilla.
Leifs påhitt och hyss fortgick under Uppsalatiden. Han var aktiv i hembygdsföreningen Birkarlarna vid Norrlands nation och nya vänskapsband knöts. Under somrarna jobbade han som väktare åt Securitas i Svappavaara och Vietas och han passade då på att vid längre ledigheter eller som avslutning på feriejobbet fjällvandra och fiska. Åren i Uppsala avslutades med en filmag-examen och lärarhögskola.
Som adjunkt undervisade Leif i religionskunskap, filosofi, historia och psykologi på gymnasieskolor i Växjö, Södertälje och Örebro innan han flyttade till Arvidsjaur, där han var anställd som gymnasielärare på Sandbackaskolan från 1991 till pensioneringen. Han hade gedigna kunskaper i sina ämnen, var omtyckt av elever och uppskattad av sina ämneskollegor.
Leifs stora fritidsintresse var fjällvandringar och fiske under somrarna i den svenska fjällvärlden. Även under vårvintern, under sport- eller påsklov, hände det att han gjorde motsvarande ”vandringar” på skidor tillsammans med vänner.
Nu är ”Wirre” borta. ”Har du hört att ”Wirre” har lämnat oss?” ”Ja, men han kan inte lämna oss så länge vi lever! Han lever i vårt minne!”
Leif Wirén blev 72 år. Han avled i Arvidsjaur och efterlämnar sina syskon och oss vänner, studie- och skolkamrater i sorg och stor saknad.