Under årens lopp hann jag möta Jens många gånger och uppskattade honom både som människa och politiker.
Hans kollegor i Europaparlamentet beskriver honom som varm, generös och engagerad – beskrivningar som jag helt delar.
Jens var en genuin arbetarrörelsemänniska med starka rötter i SSU och Unga Örnar.
Under sitt liv hann han med att jobba hos bland annat ABF och HSB. 1997–2009 var han kommunalråd i Östersund.
När Jens tog klivet in i Europaparlamentet i december 2011 etablerade han sig snabbt som norra Sveriges röst i Europa.
Han reste i regionen, odlade kontakter med alla delar av samhällslivet och samlade på sig krav och idéer som han tog med till Bryssel.
Med framgång drev han på för Norrlands intressen i EU. Bland annat medverkade han till att Norrbotniabanan blev en del av EU:s TEN (transeuropeiska nätverk) och att Norrland fick del av EU:s strukturfonder när långtidsbudgeten för perioden 2014-2020 fastställdes.
Under det senaste året var Jens starkt engagerad för transportarbetarnas villkor på de europeiska vägarna.
Han utsågs till Europaparlamentets rapportör i frågan men hann aldrig slutföra sitt arbete innan han drabbades av allvarlig sjukdom strax före jul.
Jens, som blev 69 år, sörjes närmast av hustrun Ann-Marie Sandberg och dottern Kata.
Mina tankar går till dem denna dag. Vi är många som delar deras sorg och saknad.