Bengt Bergman
Bengt växte upp i och tillbringade sitt liv i Abisko och var i ordets rätta bemärkelse en ” viddernas man ” som till fullo uppskattade det oändliga landskapets skönhet, att åka ut på Torneträsk med båten eller att ligga med pimpelspöet i högsta hugg efter en avkopplande skotertur.
Den storslagna naturen var Bengts domän, här kände han sig hemma och trivdes. Erinrar mig ett tillfälle när Bengt besökte mig ( sin äldste styvson ) i Stockholm där jag lyckades pricka in den värsta eftermiddagsrusningen på T-centralen och Bengt med lika delar ångest och förundran utbrister ”hur kan man frivilligt utsätta sig för detta dag efter dag?”
Bengt var stadig och konsekvent i många avseenden, han arbetade i hela sitt yrkesliv som signaltekniker utefter järnvägen och tillbringade lejonparten av sin levnad tillsammans med livskamraten Iris och var alltid mycket stolt över sonen Tony.
Bengt var en genuint snäll människa som var underbar med barn och hundar. Dock tog Iris bortgång hårt på Bengt. Vilket gjorde att livet inte blev det samma efter hennes död.
Bengt var inte en troende man men om det finns någon kosmisk rättvisa går han nu omkring på andra vidder tillsammans med Iris och hundarna Apache och Tiger, med ett pimpelspö i näven.