I lilla Murjek avlöser aktiviteterna varandra nu under högsommaren. Det har varit en kulturfestival med vissång av Kristian Anttila m.fl. och den 11 juli var det Berättarcafé i Hembygdsgården.
Det var de två författarna Birgit Holmgren och Ulla Englsperger, som arrangerade en kväll i det muntliga berättandets tecken, i samarbete med Murjeks hembygdsförening.
De är båda bördiga från Murjek och båda verksamma i föreningen Liv i Sverige. En förening som verkar för att uppmuntra till berättande bl.a. genom att ordna så kallade Berättarcaféer där vem som helst får ställa sig upp och berätta något ur sitt liv.
–Den muntliga berättelsen riskerar att försvinna i dessa tider då allt mer information sköljs över oss från TV och sociala medier, säger Birgit och Ulla. Förr satt man samlade i eldskenet kring brasan och lyssnade när gammelmor berättade historier ur sitt liv. Det är den traditionen vi försöker bevara, fortsätter de.
Och visst lyckades de i detta sitt uppsåt. Över trettio personer hade samlats i biblioteket i den gamla seminariebyggnaden, när caféet öppnade och dessa fick höra en mångfald berättelser om livet i byn, både förr och nu. En nog så imponerande siffra med tanke på att det finns drygt femtio bofasta själar i byn.
Sedan Ulla och Birgit inlett cafékvällen kom berättandet strax igång. Folke Hellgren berättade om arbetet vid järnvägsstationen och om hur fjärrmanövreringen, som infördes på sextiotalet, fick omvälvande betydelse för hela byn, där över 30 arbetstillfällen försvann på några få år.
Stina Khemi berättade om hur en trasig järnspis, som räddades när föräldrahemmet brann, kom att gräma hennes mor i hela hennes liv. Att Murjek kom att hamna där det ligger nu kunde Erling Nyström tala om och han visste också berätta att den ursprungliga Murjeksbyn kommit att ligga på den sluttning där kornet hade bäst förutsättningar att odlas.
Det syntes många igenkännande nickar och roade leenden bland publiken och när Ulla och Birgit rundade av kvällen var det många, som uttalade en önskan om att detta café borde få bli en årligt återkommande tradition.