Sigbrith ”Britta” Rönnbäck somnade in den 19 december 2016, efter lång och ojämn kamp mot cancern, som hon hade i många år. Hon var verkligen en fighter och en riktig tigrinna. Hon lät sej inte nedslås eller lamslås av sjukdomen utan hon kom igen och kom igen år efter år. Men till sist orkade inte kroppen längre. Hon blev 67 år ung.
Britta och jag har känt varann sedan barnsben. Vi bodde grannar i Töre och lekte så ofta tillfälle gavs det var aldrig brist på fantasi för oss, var det inte dockorna vi lekte med, spelade vi teater för grannarna.
I sin ungdom åkte Britta till Stockholm och började jobba på Sankt Görans sjukhus. Då träffade hon Georgios och de fick två fina flickor tillsammans, Maria och Anna. Britta var dagmamma under tiden flickorna växte upp och de bodde då i Rönninge. Vi höll kontakten och hälsade på varann.
När flickorna blev lite större bodde de ensam med sin mamma. Britta började arbeta åt SJ först som tågvärdinna och sedan som administrativ chef för tågvärdarna. Hon var en mycket omtyckt chef, det märktes tydligt när jag hälsade på på hennes jobb.
1982 träffade Britta Anders Brunell och så småningom flyttade de ihop, när båda flickorna flyttat hemifrån.
Britta och jag höll kontakten fortsättningsvis också när jag var nere i Stockholm på kurs brukade vi träffas och äta sushi tillsammans. Vi gjorde också en del resor tillsammans. Vi var på en äventyrsresa till Nepal, åkte till Kina ett år och vi var även till Vietnam tillsammans. Man kunde alltid lita på Britta och vi hade väldigt roligt tillsammans. Ibland hade vi olika åsikter, som till exempel när vi var ”vill i Beijing” och vi ville gå åt varsitt håll, men till slut hittade vi rätt på vårt hotell.
Vi gjorde också flera fjällturer tillsammans i dom svenska fjällen. Alltid lika roligt med fina naturupplevelser. Britta och Anders gjorde också en del resor bland annat till Egypten och pyramiderna.
Sista åren var vi till Bornholm och cyklade och en annan sommar till Kroatien, med våra respektive män. Förra sommaren var det tänkt att vi skulle resa till Malaga tillsammans, men precis när vi bokat biljett fick Britta beskedet att cancern kommit igen och den resan blev aldrig av för henne.
Förra julen var sista gången vi träffades, sedan blev det att vi pratades vid via telefon. Hon var alltid positiv och klagade aldrig.
Britta älskade att åka till ”landet”, till deras stuga och att pyssla med blommor och blad” med Anders och att hälsa på sina barn och barnbarn, och för tre år sedan fick hon även ett barnbarnsbarn.
Tack för alla goda och glada stunder vi haft.