För inte länge sedan blev jag påverkad av ett brev, som Inger skrev till sin bortgångna mamma, Beda Wikstöm (NSD 19 juli).
Jag minns Beda väl, alltid glad, trevlig och tuff kvinna med stil.
Tiden går och mycket händer oss alla med åren, även mig under alla dessa år.
Jag är född i Sovjet och kom till Sverige, Kalix, för 16 år sedan, med den ryska mentaliteten. Jag visste inte mycket om Sverige, hade ingen kunskap om svenskar, kulturen och kunde inte språket.
Men det som inte dödar, härdar. Eller hur?
Jag klarade mig.
Härmed vill jag tillägna ett enormt och varmt tack till er – alla fina människor som jag har mött och fortsätter att möta. Det är mycket er förtjänst att jag klarade mig i Sverige och fortsätter att älska detta land.
Min mor har alltid sagt: Oavsett vart du än tar dig och vilka du än möter, sprid den värme och glädje – som du vill att den ska komma tillbaka till dig.
Ingers mor påminde mig om min mor, trots att de var från olika länder och pratade olika språk, men verkar ha haft samma goda tankesätt och moral.