Kjell Lundkvist
Kjell Lundkvist,en av Norrbottens journalistprofiler, har efter en tids sjukdom avlidit, 78 år gammal.
Han var ett barn av det röda Norrbotten och kom tidigt att engagera sig politiskt, i det kommunistiska partiet.
Senare i livet gav han målande beskrivningar av skolningen som skedde under olika perioder i det gamla Sovjetunionen och i det forna Östtyskland. Då hade han fått distans till det en gång trofasta engagemanget och det var underhållande att lyssna på hans berättelser från dessa kommunismens läroställen och läromästare.
Ibland tog han vid festliga tillfällen ton och sjöng revolutionära visor med mörk röst och med många verser.
Efter perioder i olika yrken kom han att i vuxen ålder växla in på journalistiken.
Han kom först att arbeta som reporter på Norrbottens-Kuriren och kom sedan till NSD.
Efter några år på den socialdemokratiska tidningen lockade en 1980 nystartad tidning med ett namn med klang: Folkviljan. Den fick sitt namn efter den allra första socialistiska dagstidningen i Sverige, men fick i Luleå tillägget ”i Norrbotten”.
Folkviljan i Norrbotten lades ner 1989 och Kjell Lundkvist valde då att återvända till NSD.
Han blev den verklige allroundreportern som kunde hantera de flesta bevakningsområden. Det var allt från kommunfullmäktigemöten, landstingsstyrelsepresskonferenser politiken och lokala riksdagsledamöters utspel i rikspolitiken till reportage från områden långt från vardagens allvar och som också är nödvändigt i en dagstidning som vill tillfredsställa sina läsare.
I tidningshuset på Robertsviksgatan var Kjell Lundkvist en personlighet, som litade på sitt eget omdöme. Om någon mindre erfaren arbetsledare lade en bunt uppdrag på hans bord inför helgens bevakningar kunde han helt enkelt sopa huvuddelen i papperskorgen. Vi kunde senare bara konstatera att måndagstidningen blev bättre av hans omdöme. Han var en riktig journalist, hade förmågan att välja bort och då är journalistens bästa verktyg papperskorgen.
Kjell Lundkvist engagerade sig fackligt i journalistklubben och hade en god förmåga att komma överens med motparten. Konfrontationen var inte bästa metoden för att nå framgång.
Hans alltid positiva inställning smittade av sig också på den mest hårdnackade arbetsgivarrepresantant.
Sedan var en tidningsredaktion vid denna tid en rullande diskussionsklubb och där morgonmötena kunde dra ut på tiden när alla åsikter vädrades om tidningens innehåll. Blev diskussionen för långdragen och upprepande kom det den förlösande kommentaren från Kjell: ”Hundarna skäller, karavanen går vidare”. Då fanns inget mera att tillägga.
2003 fick karavanen gå vidare utan Kjell Lundkvist. Han valde att gå i pension vid 63 år och bytte lägenheten på Stengatan på Bergnäset mot ett hus i Klöverträsk. Han kom då närmare syskonbarnen.
Kjell Lundkvist sörjes närmast av syskonbarn med familjer.