Vår älskade mor, Kerstin Nilsson, Båtskärsnäs, har vid en ålder av 89 år lämnat oss barn, barnbarn, barnbarnsbarn och syster i oändlig sorg och saknad.
Kerstin föddes i Båtskärsnäs som äldsta dotter till Märta och Konrad Olsson. Hon gick sin skolgång i Båtskärsnäs gamla skola, varefter hon gav sig ut i förvärvslivet. I slutet av 1940-talet åkte Kerstin till Kiruna för att arbeta på konditori Royal, och där träffade hon sin blivande make Gunnar. De flyttade så småningom till Älvsjö, Stockholm, där de tillsammans drev ett konditori. Längtan efter familjen och ett annat klimat gjorde dock att de beslöt sig att vända åter mot norr. I Båtskärsnäs fick de i början av 1950-talet köpa systrarna Rönnbäcks Café, en caférörelse som en gång hade startats av Kerstins mormor Amanda.
Under större delen av detta decennium var detta café en knutpunkt för samhällets alla ungdomar, och även för många sjömän från de fartyg som lastade virke i hamnen. Då sågverksepoken började gå mot sitt slut och underlaget för rörelsen minskade, köpte makarna i början av 1960-talet, efter en kort sejour i Göteborg, en affärslokal i Kalix där rörelsen övergick till att bli en renodlad brödaffär. Denna affär drev de fram till 1983 då den avyttrades.
Förutom att jobba i bageriet och stå i brödaffären, så älskade Kerstin att pyssla, dekorera och pynta i sitt hem. Hennes energi och arbetslust var omvittnat stor, hon verkade mycket i det tysta och ville aldrig framhäva sig själv och det hon uträttade. När barnbarnen och sedan barnbarnsbarnen föddes blev dessa hennes ögonstenar. En kärlek som tillfullo besvarades.
Vänlig, varm, omtänksam och generös är omdömen som vi har hört från många andra, och som vi även själva upplevde under vår uppväxt och vuxenliv. Många är de människor som fått ta del av denna generositet, som ofta kunde yttra sig i att hon gav bort en påse bullar eller något annat bakverk till någon som bara passerade förbi hennes hus.
Trots att sorgen och saknaden nu är stor, minns vi med djup tacksamhet och glädje den fina uppväxt som vi fick och de värderingar vår mamma stod för, och som hon förde vidare till oss och till våra barn. Hennes sista år förmörkades dock av sjukdom, och från ett tidigare mycket aktivt liv kom hon till slut att bli sittande i rullstol. Hon avled lugnt och stilla i sviterna av en stroke, och enligt läkaren, helt utan smärta. För alltid kommer hon ändå att finnas kvar i våra hjärtan och tankar.