Lennart Lassinantti, Haparanda, har avlidit efter en tids sjukdom en månad före sin 88 års dag. Lassinantti tillhörde de yngre barnen till Einar, hemmansägare och Aili Lassinantti, född Havela i Neistenkangas. Av tolv barn nådde sju vuxen ålder. Enkelheten i hemmet, som uppfylldes av fattigdom, arbete, medmänsklig värme, hjälpsamhet och vilja att göra rätt för sig, formade hans fortsatta liv. Av syskonen är nu endast systern Vanja, boende i Umeå, kvar i livet. Närmast sörjande är makan Jenny, född Bucht, vilken han i harmonisk och nära samvaro fick mer än 65 aktiva år tillsammans med samt de tre barnen Ingegärd, Seskarö, Ulf, Mariefred och Stig, Sävast med familjer.
Liksom sina andra syskon gick Lennart i sexårig folkskola i hembyn och försörjde sig sedan på kortvariga arbeten i skogen. Därefter snodde han värvning som underbefäl på LV 7 i Luleå, där han verkade i fem års tid. 1954 anställdes han vid polisen i Haparanda, där han bosatte sig och var yrkesverksam till sin pensionering.
Vänfaste Lassinantti var en gudabenådad historieberättare i tal och skrift, med ett fenomenalt minne och en god portion humor, som han till stor uppskattning delade med sig till vänner och bekanta, inte minst på Facebook då hörseln försämrades på ålderns höst. Liksom syskonen kunde han inte tala svenska vid skolstarten. I tredje klass var han ännu osäker på betydelsen av ordet syskon (”sisar”) – syster eller syskon? På rasterna gick han och kamraterna bakom knuten till skolan för att kunna tala finska, utan att bli bestraffade, med en person som vakthållare och ingen potentiell skvallrare till läraren närvarande.
Under finska vinterkriget 1939–40 hade Lassinanttis och Neistenkangasborna ännu inte tillgång till radio. Lennart skickades som nioåring till Anttilas i byn för att på deras kortvågsradio åhöra krigsrapporteringen på Finlands rundradio, där för övrigt Finlands blivande statsminister Paavo Lipponen med mor och bror kom att vistas som evakuerade under fortsättningskriget. Efter hemkomsten kunde Lennart exakt imitera och ordagrant upprepa vad nyhetsuppläsaren sagt på finska: – Finska nyhetsbyrån meddelar ...
Lassinantti följde nära med i politiska och samhälleliga frågor, även utrikespolitik, utan att ha karriärambitioner för egen del. Hans politiska bana inskränkte sig till en period i Haparanda stadsfullmäktige som socialdemokratisk ledamot efter valet 1962. Han diskuterade gärna med en humanistisk och tolerant grundsyn från en socialdemokratisk ”vänsterinnerposition”, ofta med vännen och poliskollegan Ragnar Bucht, far till statsrådet Sven-Erik Bucht.
Familjelivet och umgänget med släkt och vänner prioriterades av Lassinantti. Hemmet präglades av tornedalsk gästfrihet och stod alltid öppet för släkt, vänner och bekanta som bjöds på mat, kaffe och trivsam samvaro. Bärplockning och fiske tillhörde hans fritidsintressen.
Lennart Lassinantti har inte levt förgäves, som hans äldste bror Ragnar brukade säga i begravningstal. Han har utfört en lång, föredömlig livsgärning och kommer att sörjas länge av nära, kära och många andra människor. Begravningen äger rum 16 mars i Haparanda kyrka.