Ove Bergman, Kiruna, har avlidit vid en ålder av 72 år.
Jag och mina syskon vill tacka dig, Ove, för allt du betytt för oss från våra tidiga uppväxtår och fram till idag.
Du kom in i våra liv tidigt när du mötte ditt livs kärlek, vår äldsta syster Kerstin. Jag var då nio år. Det var spännande med en kille i huset och du hade också många fina kompisar som tyckte att det var kul att skoja och busa med oss ungar. Våra föräldrar, Kajsa och Jim, blev lika förtjusta i dig som vi barn. Pappa brukade skämtsamt säga att efter att det femte barnet, som också var en flicka, gav han upp om att få en son. Men med dig tyckte de sig ha fått en son i huset.
Ove, alltid ambitiös, har haft ett socialt och lättsamt sätt, ett stort samhällsintresse, har tyckt om att diskutera och utöver det alltid varit en sällskapsmänniska ofta med en rolig anekdot att berätta – gärna där han bjudit på sig själv. Friluftsliv, husvagnen både sommar och vinter, skoter och fiske var några av intressena.
1962 skadades du vid en allvarlig klämolycka på LKAB och det tog flera år innan du blev ”frisk” igen. Kanske var det den svåra tiden som svetsade dig och Kerstin samman i er långa och kärleksfulla relation.
I början av 1970-talet flyttade ni till Strömstad och där föddes era två barn Fredrik och Åsa. Här, liksom på andra platser du varit, knöt du många och livslånga vänskapsband. För oss fjällbor var det en upplevelse att hälsa på och uppleva västkustens fina miljöer. Och vi fick en chans att lära känna våra syskonbarn. Glädjen var stor när ni senare beslöt er för att flytta tillbaka norrut – först Gällivare och sedan Kiruna. Du var en duktig ingenjör och hade bra jobb i Strömstads och Gällivare kommuner för att sedan när ni kom tillbaka till Kiruna börja arbeta på vår då nya och moderna flygplats.
Livet fick för er och oss en svårare vändning när sonen Fredrik 1992, då 21 år, var på sin ”ungdomsresa” och förolyckades på Hawaii. Det var en svår tid för er i familjen och även för alla oss som funnits i er närhet.
Med dessa sammanfattande ord vill jag, Ringvor, Yvonne och Elisabeth med familjer, barn och barnbarn tacka för alla upplevelser som nu finns i våra minnen och hjälper oss att göra din bortgång lättare.
Vi tänker på dig med värme liksom våra tankar också går till Kerstin, Åsa samt barnbarnen Lova och Lucas