1965 började Gurli Brännvall arbeta på posten i Jockfall.
- Det har varit många härliga år, med många fantastiska människor, säger Gurli Brännvall, 63 år, som nu blir pensionär.
Det var kärleken till Göte Brännvall även kallad "PostGöte" som förde Gurli Brännvall från Pajala kommun till Jockfall i Överkalix. Året var 1965 när hon började vikariera på posten som då sköttes i huvudsak av hennes svärmor.
- Jag fick fast anställning som poststationsföreståndare den första oktober 1967 och gick i pension första oktober 2011, säger Gurli Brännvall.
Nu är poststationshuset som byggdes 1937 paret Brännvalls hem, men då var det en central medelpunkt för byborna.
- Nu är vi i posthuset i Jockfall. Det fanns en poststation i nästan alla byar och vi hade öppet sex dagar i veckan, säger Gurli Brännvall och visar var postboxarna fanns, kassan, postbänken och ingången.
- Det var ständig rörelse och alla bybor hämtade sin post här ända tills för 24 år sedan då poststationen lades ned och vi fick lantbrevbärare istället.
Lantbrevbäraren blev förstås Gurli Brännvall och antalet mil på vägen har blivit många.
- Jag räknade efter för skoj skull. Jag har kört 25 mil per dag i 24 år och det bli omkring 130 000 mil. Under alla år har jag haft fyra punkteringar och en framskärm har knycklats av en långtradare en gång när jag satt i mina egna tankar.
Gurli Brännvall har hört många historier och sett byarnas befolkning minska. Jockfall har minskat från 130 personer till omkring 50 nu.
- Folk är så trevliga och det har alltid funnits någon att hälsa på och äta lunch tillsammans med. Att köra post är ett fritt bra jobb och det finns tid att tänka, säger Gurli Brännvall.
En spännande händelse var förstås postrånet i Svartbyn.
- Det blev väldigt oroligt och alla var rädda. Jag minns inte om de fick fast rånaren men jag minns att min chef tyckte att jag skulle lämna min hund att vakta poststationen om natten.
Jaga älg
Nu tar Gurli Brännvall pension och tänker ägna sig åt sig själv och sina närmaste, mannen "PostGöte", hunden Wilda, de fyra barnen och barnbarnen och förhoppningsvis hinna med att jaga fler älgar om hösten.
- Jag har inte hunnit jaga i höst, men tänker jaga lite längre fram, jag tog jägarexamen när jag var 50 år. Jag ser pensionering som en naturlig del av livet, nu ska jag hinna med mig själv också, säger Gurli Brännvall, som tackar alla kunder och kollegor för många fina år.
- De är väldigt mycket värda för mig, säger Gurli Brännvall.
De som kommer att sakna Gurli Brännvall i postbilen kan i fortsättningen träffa henne inte minst vid byagårdens arrangemang, julgröten, valborgsfirande, harrens dag, våffeldagen och inte minst vid uthyrning av boende under sommaren.