Stig Sundberg

Norrbottens län2016-10-12 06:00

Stig Sundberg, Boden, har avlidit i en ålder av 80 år.

Stigs första befattningar i Boden hade han på Lundströms Järnhandel, Nilsons Maskin AB, Caterpillar. Sedan flyttade han söderut.

Efter en lång yrkeskarriär som marknadschef i Uddevalla och Nordmaling beslöt sig Stig för två år sedan att flytta hem till Boden och Åkargränd, men han var då märkt av sin svåra sjukdom..

Han såg dock fram emot promenaden efter Bodån, förbi Åmynningen där han som barn krokade den ena feta braxen efter den andra.

Han ville även se Bodens duktiga handbollstjejer i den högsta serien. Det var mycket som han ville återupptäcka efter de många åren ute i landet. Eller som Stig uttryckte det: lulebo, kalixbo och kirunabo kan man bli men bodensare ÄR man.

Men hans krafter räckte inte till för att förverkliga sina framtidsplaner. Hans hjärta sa nej och han avled den 22 juli på Sunderby sjukhus.

Och vi som hade så mycket att säga varandra, så mycket opratat. Det levande sportintresset hade vi gemensamt och vid många tillfällen blev det många återblickar.

Stig och jag växte upp på Lundagårdsgatan 15 och där i källaren hade Hornskrokens IF sin boxningslokal. Där ”bodde” Stig mest hela tiden. Han gick också tre matcher (två segrar och en förlust). Den ena segern vann han över Lasse Anderberg med poängsiffrorna 2-1. Debuten tog slut efter 10 sekunder då en vacker vänsterkrok landade på motståndaren från Malmberget. Resultatet omnämndes till och med i den norrbottniska sportkrönikan av Sven-Olof Hollén.

Det blev mycket idrottssnack som sagt. Och noggrann genomläsning av Rekord-Magasinet på torsdagarna.

Stig retade gärna mig med att skryta om att han minsann hade sett Mora-Nisse Karlsson vinna alla tre distanser på SM 1944 i Boden. Och sett AIK spela på Bandyvallen. Det hade inte jag. Men det bjöd jag på.

När vi skulle imitera Åsa-Nisse, som vi ofta gjorde, och hans småländska så får jag erkänna att storebror var vassare än undertecknad.

Det känns tungt att vara den enda Sundbergaren kvar i familjen. Och att inte längre ha kvar någon storebror. Visst hade vi våra dueller, som bröder har, men de tysta lekarna varade tack och lov inte så länge.

Det finns ett afrikanskt ordstäv som säger att en människa inte är död förrän man slutar tala om honom. Minnet av Stig kommer dock ständigt att leva vidare.

Hejdå brorsan! Eller ”broschan” som Stig alltid sa!

Stig efterlämnar sin fru Helena, barnen Torbjörn, Håkan och Åsa med familjer samt släkt och vänner.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!