Den 10 april gästade forskarna Catharina Melander, disputerad med forskning inom demensområdet och Malin Olsson, biträdande professor i omvårdnad, från LTU Bodens Demensförening. Båda två är i grunden legitimerade sjuksköterskor och Catharina är specialutbildad i demens och har tidigare arbetat bland annat inom demensvården i Boden.
Temat för kvällen var ” Ett värdigt liv” och ”Kan sensorer förbättra förståelsen för personer med demens och deras behov?” Deltagarna fick höra om olika aspekter och tolkningar om vad som kan vara ett värdigt liv, vilket kan vara olika för olika personer och inte alltid det vi tänker på i första hand.
Teknik är något vi alla utnyttjar mer eller mindre medvetet. Men demenssjuka personer har svårt att föra sin egen talan, särskilt i framskriden sjukdom där personen kanske slutat kommunicera, och det är sällan ny teknik kommer dem tillgodo.
På senare år har man däremot introducerat robotsällskapsdjur till förströelse, glädje och som rogivande, GPS-övervakning, kamera för nattlig övervakning så man slipper störa en god sömn för en rutinkontroll med mera. Nytänkandet i den aktuella forskningen, som vi fick höra om, utgår egentligen från ett gammalt koncept som bygger på att mäta hudens fuktighet som tecken på stress. Med en sensor på handleden kan man på så vis detektera stress hos demenssjuka personer innan personalen förstår att personen håller på att öka sin stresskänsla. Det kan utnyttjas så att personal tidigare kan gå in med åtgärder och därmed minska risken för att stressen går upp mer.
Tekniken finns nu, men mätmetoderna behöver däremot förfinas innan metoden blir tillgänglig för vårdboenden. Det är en process som kan ta flera år.