Söndagen den 28 september avled Haldis Wilhelmina Nyberg Isaksson efter en längre tids sjukdom.
Hon föddes den 21 september 1939 som äldsta barn till Helge och Sigrid Nyberg, Furunäs, Överkalix. Syskonskaran bestod av åtta barn och föräldrarnas mål var att barnen skulle få en chans till utbildning. Haldis fick därmed möjlighet att studera och tog realexamen i Bränna 1957. Planen var att läsa till tandsköterska, men efter påtryckningar från sin gamla rektor sökte hon i stället till lärarseminariet i Härnösand där hon trivdes mycket bra.
Efter sin lärarexamen 1962 har hon tjänstgjort i sin hemkommun i 42 år. Haldis var en mycket engagerad och plikttrogen lärare som månade om både elever och kollegor. Hon hade disciplin i klassrummet, lämnade ingen åt slumpen och hade ett brinnande engagemang för undervisningen. Hennes kall var att sprida kunskap, hon ville prova nya undervisningsformer och ville hela tiden utvecklas i sitt yrke. Haldis hann tjänstgöra på de flesta av kommunens skolor. Yrkeskarriären startade på skolan i Valsjärv och de sista åren arbetade hon på Åkerskolan i Bränna.
Maken Sune träffade Haldis 1958 då hon arbetade på barnkolonin i Miekojärvi. Paret gifte sig 1963 och fick två barn; Jörgen och Ellinor. Hemmet och parets gemensamma trädgård har varit den stora passionen. Makarna har årligen drivit upp tusentals blomplantor, odlat grönsaker och bedrivit bioodling. Deras trädgård har vunnit flera priser och gett dem glädje i form av trädgårdsvänner runt om i världen.
Haldis var en inbiten friluftsmänniska. Hon älskade att åka skidor, simma och promenera. Sömnad var ett annat stort intresse och liksom sin mamma sydde hon alla sina egna och barnens kläder. Hon drömde om att vid pensioneringen lära sig väva. Då hon gick i pension köpte hon en vävstol, träffade nya vänner i vävstugan och delade med sig av sina alster till släkt och vänner.
Haldis var en nyfiken och allmänbildad person. Som lärare kände hon att det alltid var viktig att hålla sig uppdaterad med vad som hände runt om i världen. Hon läste mycket skönlitteratur och var intresserad av trosfrågor. Hon var en människa med stor empati, som alltid satte andra i första rummet. Hon var den som ställde upp om någon annan hade det svårt och trots sin svåra sjukdom bevarade hon sitt stora engagemang för sin familj och sina vänner.
Haldis lämnar ett stort tomrum hos maken, barnen med respektive samt övrig släkt och vänner.