Anna Nygård
Foto:
Hon var det yngsta barnet till Karl och Signe Seppälä, Junosuando, av en syskonskara på fem barn.
Hon fick tidigt börja med att bidra till familjens försörjning och hjälpa till med hemmets sysslor. När hon var klar med skolan fick hon också ta arbete utanför hemmet som hemhjälp och med arbeten på gårdarna i Junosuando. Hon arbetade också ett tag som skolstäderska på Junosuando skola.
Sommaren 1945 gifte hon sig med Bruno Nygård och de startade ett småjordbruk i Kangos till en början med några kor vilka sakta blev fler. De hade som mest ett tiotal kor, häst och ett antal smådjur. Jordbruket avvecklades 1979.
Anna var alltid mån om att ha ett prydligt hem, hon tyckte mycket om att laga mat och baka och hade hembakade wienerbröd, Kangoskakor och kaffeost till besökande gäster och vänner. Även utemiljön runt huset var hon mån om och älskade att pyssla om sina blommor.
Hon var också en duktig handarbetsmänniska, vävde trasmattor och löpare som nu pryder golv och bord i många hem. Dessutom tyckte hon om att virka dukar och sticka tröjor, sockor, Lovikkavantar av ullgarn.
Hon hann även delta i föreningslivet i Kangos där hon var mest aktiv i Husmodersföreningen och hjälpte till med att baka och ordna försäljning av hembakade Kangoskakor, matbröd och bakelser som sedan såldes på Pajala marknad. Det överskott som blev av den försäljningen gick till byns olika angelägenheter men det blev också så att föreningen kunde ordna ett antal utlandsresor. Resor som bland annat gick till Gran Canaria och Mallorca. Hon tyckte om dessa resor som gav avkoppling, sol och värme. Men när hon hade gjort sin sjätte utlandsresa tyckte hon att nu får det räcka.
Hon blev även med i Kangos pensionärsförening efter att ha blivit pensionär och den ordnade auktioner för att få bidrag till resor företrädesvis i Sverige och hon var med på flera sådana resor. Dessutom hjälpte hon i flera decennier till på Kangos hembygdsförenings kaffeförsäljning vid midsommarfirandet.
Hon tyckte om att ha vänner och gäster kring sig och allt eftersom hennes generation gick ur tiden så hade hon en förmåga att skapa nya kontakter i yngre generationer. Hon var godhjärtad människa som aldrig svek någon som hon tagit till sitt hjärta.
De sista fem åren när hennes hälsade började vackla blev hon mer och mer isolerad i sitt hem vilket medförde att hon började tycka att livet inte längre var lika trevligt att leva då hon inte kunde besöka sina vänner så lätt utan var tvungen att be om hjälp för detta. Men hon klarade av att bo kvar i sitt kära Kangoshem bortsett från de två sista månaderna. Detta var möjligt när hon fick bra hjälp av distriktsköterske- och hemtjänstpersonal, samt omtänksamma släktingar, goda grannar och hjälpsamma vänner. Den sista tiden levde hon på Rönnen i Pajala och Asphemmet i Junosuando där hon även slutade sina dagar. Hon somnade in lugnt och stilla.
Hon efterlämnar två barn, barnbarn samt två barnbarnsbarn.
Så jobbar vi med nyheter