Börje Svanberg
Han var född i dåvarande Smålands Anneberg. Efter realexamen i Eksjö fick han anställning vid den kamerala avdelningen vid Svenska Vaxduk AB.
Efter värnplikten vid F3 i Malmslätt 1955 erbjöds han anställning vid företagets produktionsplacering i Smålands Anneberg där han sedan arbetade tills han tvingades ta sjukpension. Företaget hade då bytt namn till Eco Tapeter AB.
Svanberg var en engagerad föreningsmänniska. Första styrelseuppdrag var i Annebergss frisksportsklubb 1952. Strax därefter kom ha med i Annebergs GIFs skid- och orienteringssektion. Han nådde inga stora framgångar som idrottare utan hans främsta insatser gjordes som ledare.
Under hela 1960-talet var han lokalombud för Smålands Folkblad. Politiskt intresserad som han var , blev han medlem i socialdemokratiska arbetarekommunen i Anneberg. Han valdes in i Solberga kommunalfullmäktige och kommunalstyrelse 1968 och var med i sammanläggningsdelegerade vid bildandet av Nässjö kommun. Där var han under ett par perioder suppleant i kommunstyrelsen och sociala centralnämnden.
Han gifte sig 1970 med Eivor Svanberg, född Rova (1940-2004), från Kengis i Tornedalen. 1983 flyttade familjen till Ormaryd.
Svanberg lämnade alla politiska uppdrag efter hand, men engagerade sig i stället i Sif-klubben vid Eco Tapeter, i vilken han var ordförande från 1986 och fram till pensioneringen. Han var då löntagarrepresentant i bolagets styrelse.
1990 valdes han in i Ormaryds IFs styrelse, där han var sekreterare under flera år och tre år som ordförande.
Släktforskning var ett annan intresse han utvecklade i samband med pensioneringen. Han tillhörde styrelsen i Nässjöbygdens Genealogiska förening och var fram till sin bortgång redaktör för medlemstidningen Släktposten.
2001 flyttade makarna på grund av ohälsa från Ormaryd till lägenhet i Eksjö, men det hindrade inte honom från ett fortsatt stort engagemang i föreningslivet, där han förblev aktiv in i det sista. Så sent som en månad före sin bortgång valdes han in i styrelsen för Neurologiskt handikappades riksförbunds lokalavdelning Småländska Höglandet.
Under hela sin långa och svåra sjukdomstid visade han anmärkningsvärd kämpaglöd som inspirerade hela hans omgivning. Trot att i många år gick med kryckor slutade han aldrig att springa i sina drömmar.
Närmast sörjande är sonen Mikael, sonhustrun Anneli och sonsonen Filip i Göteborg samt dotter Cecilia och hennes sambo Mattias i Växjö.
Så jobbar vi med nyheter