Emil Lahti

Emil Lahti avled lugnt och stilla den 30 december år 2008, vilket var dagen efter att han hade fyllt 90 år. Han såg fram emot sin kommande 90-åriga födelsedag och pratade ofta om den. Han var glad över att ha uppnått en sådan hög ålder och tacksam över att ha fått vara relativt frisk.
Emil föddes år 1918 i Liviöjärvi by utanför Pajala. Hans föräldrar var Isak Wilhelm Isaksson Lahti och Johanna Agneta. Emil var yngst i syskonskaran, som bestod av två bröder och två systrar. Han var sin hembygd trogen hela sitt liv och han ville på flera sätt delge oss dess historia.
År 1954 bildade Emil familj med Nanny, som kom att bli mor till hans två älskade döttrar. 1961 flyttade familjen till den nybyggda villan i Pajala, vilken Emil hade varit delaktig i att bygga på sin fritid.
Under en period i livet drev han taxirörelse tillsammans med sina två bröder men under större delen av sitt yrkesverksamma liv var han statligt anställd inom postverket som busschaufför. Han trivdes bra med sitt arbete som många gånger innebar ganska långa resor i kommunen. 1978 blev han pensionär.
Emil var en social person som hade lätt att få vänner. Han var även en ödmjuk, varm och generös person som hade ett öppet sinnelag. Detta medförde bland annat att han lätt kunde acceptera nya människor.
Han var hjälpsam och ställde ofta upp och hjälpte andra på olika sätt. Bland annat medverkade han i början av 1990 talet vid byggandet av döttrarnas respektive villor, både i Korpilombolo och i Upplands Väsby. Under flera månader bodde han i Upplands Väsby för att kunna vara behjälplig vid byggnationen där.
Envishet och otålighet var andra karaktärsdrag som kännetecknade Emil. När villan i Pajala var i behov av ommålning, erbjöd sig döttrarna med respektive familjer att tillsammans genomföra ommålningsprojektet under kommande sommar. Emil hade dock inte tålamod att vänta på hjälpen utan beslutade sig för att på egen hand göra det stora arbetet. Han var då i en ålder av 84 år. Tyvärr slutade Emils målningsarbete illa den gången, då han ramlade ner från en stege och ådrog sig en armbågsfraktur. Vid den tidpunkten hade han dock redan målat om villan till största delen.
Emil hade en mycket god fysik långt upp i åldern. Han tyckte om att resa och efter pensioneringen gjorde han ett flertal utlandsresor. På fritiden tyckte han mycket om att vistats i naturen, där han kunde utöva sina intressen i form av fiske, jakt, bärplockning och skidåkning.
Han var mån om sin familj och gjorde ofta olika aktiviteter tillsammans med dem. Han var mycket barnkär och fick uppleva både barnbarn och barnbarnsbarn. Många gånger åkte han och Nanny långa sträckor med bil för att hämta sina tonårsdöttrar från någon danstillställning. Dessa gånger brukade ofta även någon av döttrarnas kamrater få åka med i bilen.
Det är många som saknar Emil och det är tomt när han inte längre är med oss. I våra minnen är han dock levande och tanken på honom fyller oss med värme och glädje.
Vi döttrar är mycket tacksamma för att ha haft en god och kärleksfull far, som tillsammans med vår mor Nanny har gett oss en god uppfostran med en humanistisk livssyn.

Döttrarna
Brittmarie och Christina