Jag blir så oerhört provocerad och arg när jag läser om mannen som slog sönder rutan på Ågården i Boden, han är så ångerfull säger han. Det känns som ett hån mot oss som drabbades av hans framfart.
Jobbade på den avdelningen den natten, han har utsatt mig och mina kollegor för ett trauma, och våra gamlingar.
För mig var det som en skräckfilm att se en drogpåverkad person slå sönder fönstret och komma in, den stickande blicken glömmer man inte i första taget.
Ta sig ut till säkerhet upp till min kollega på avdelningen ovanför och ringa polisen.
Sedan se hur han går och armbågar sönder fönsterrutor och kastar stolar, fåtöljer på avdelningen.
Inte nog med att vi blev utsatt för ett trauma så blev vi tvungen att städa både glas och blod efter honom, och samtidigt försöka lugna de boende som han skrämt, han nöjde sig inte med avdelningen han tog sig även in till några. En boende sa: han stod vid min säng med blodiga händer så jag blundade och tänkte nu dör jag.
Tryggheten i deras egna hem är förstörd.
Själv har jag mardrömmar och ser hans obehagliga blick när jag försöker sova.
Har ständig ångest och hoppar till för minsta ljud. Jag har fått sjukskriva mig och förlorar inkomst på grund av denna galenskap.
Om han mot all förmodan skulle vara ångerfull så är det inte mer än rätt!
Och jag vill säga detta till honom, du har förstört tryggheten för våra gamla och för mig på min arbetsplats, du ska skämmas!