Vision 2050 är Luleå kommuns översiktsplan som alla nämnder och förvaltningar har att förhålla sig till i sitt arbete. Program A i Vision 2050 beskriver att alla Luleåbor ska vara jämlika och ha samma förutsättningar till ett gott liv. I dokumentet läggs speciell tyngdpunkt på barnen och barnens förutsättningar till utbildning och en positiv fritid. En meningsfull fritid påverkar individens hälsa, personliga utveckling och förståelse för omvärlden. Det står vidare att socioekonomiska skillnader i samhället är ett problem som påverkar individernas hälsa och dessutom att den uppkomna ohälsan kostar samhället mycket pengar. Utbildning är också identifierat som en av de främsta vägarna till att utjämna skillnader i levnadsvillkor och det står att alla barn ska ges förutsättningar att lyckas i skolan. Även barns trygghet lyfts fram som en viktig faktor att beakta.
”Närhet till F-6 skola”, ”Fritidsaktiviteter för barn och ungdomar i skolåldern” och ”barn i ekonomiskt utsatta familjer” är tre viktiga indikatorer när nuläge och behov av utveckling i en samlande by eller stadsdel utvärderas. Dessa tre indikatorer är identifierade som viktiga för de kommunmedborgare som bor i tätorten, men verkar dock inte alls beaktas för de kommunmedborgare som bor på landsbygden.
I utvecklingsplanerna för stadsdelar, samlande byar och samhället Råneå, granskas hur stor andel av barnen som har mer än 400 meter till skolan. Om procenttalet blir för lågt identifieras det som ett område med ”visst behov av kvalitetsförbättring” eller ”behov av kvalitetsförbättring”. Närhet till skola bedöms alltså vara viktigt för små barn som bor i tätort. På landsbygden utanför de samlande byarna görs ingen utvecklingsplan och situationen för barnen boende där beaktas inte alls. Uppenbarligen görs bedömningen att närhet till skola inte alls är av betydelse för dessa barn, eftersom Barn- och utbildningsförvaltningen för andra gången under ett års tid utreder en nedläggning av Vitåskolan. Redan i dag är det barnen på Vitåskolan som reser längst i kommunen för att komma till skolan, och dessa barn skulle alltså få ännu mycket längre. Vi skulle då ha barn i Luleå kommun, som från 6 års ålder färdas upp till 10 mil varje dag för sin skolgång.
Det säger sig självt att då små barn måste tillbringa så mycket tid i skoltransport finns inte mycket tid eller ork för varken läxor eller utvecklande fritidsaktiviteter. Eftersom även fritidsaktiviteter och kompisar tenderar att koncentreras i anslutning till skolan, kommer barnen i ekonomiskt utsatta familjer som vanligt drabbas värst. Allt umgänge med kompisar och deltagande i fritidsaktiviteter kräver att föräldrar har möjlighet att skjutsa många mil, vilket inte alla har möjlighet att göra.
Hur kan det vara så stor skillnad på vilka förutsättningar barn ges i Luleå kommun?
Hur stämmer detta överens med vision 2050:s program A - Alla är jämlika?
Hur stämmer det överens med likabehandlingsprincipen i kommunallagen?
Luleå kommun har också antagit FN:s Barnkonvention och där står, ”Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.”
Är alla barn jämlika i Luleå kommun?