Insändare: Är det den här framtiden vi drömt om?

Efter studenten flyttade jag till Malmö. Jag ville se något nytt och växa, men verkligheten blev något annat. Under fem år där blev jag förföljd flera gånger på kvällarna. Jag minns särskilt en gång när jag gick hem från bussen och hörde någon följa efter mig. Jag sprang, hjärtat bultande under min stora jacka – för att inte dra till mig uppmärksamhet. Den oron var ständigt närvarande.

Enligt Brå:s trygghetsundersökning från 2023 känner sig nästan varannan Malmöbo otrygg när de rör sig ute kvällstid. Det går inte att vänja sig vid en sådan rädsla – man lär sig bara att leva med det.

Det är här Stegra kommer in. Ett industriprojekt i Boden som lovar jobb och framtid genom en grön stålfabrik. Men bakom löftena döljer sig en annan verklighet: över 1,2 miljarder kronor i statligt stöd har riktats mot Stegra (SVT, 2024), medan de lokala behoven inte tillgodoses. Skattepengar som istället borde ha använts för bättre vård, kortare vårdköer och stärkta skolor kanaliseras nu till inhägnade arbetsbaracker.

I Boden ser vi nu att vårdköerna växer och skolorna kämpar med brist på resurser. Barnen, vår framtid, får lida på bekostnad av ett projekt som prioriterar industrins expansion före välfärden i vår hemstad.

Marken där unga skulle ha fått sina första hem används nu till baracker. Kommunen har själv sagt att vi behöver 200 nya bostäder per år – men de byggs inte. Brott som stölder och skadegörelse har ökat med 18 procent på två år, enligt Brå. För oss som har vuxit upp här är förändringen påtaglig.

Vi hade kunnat bygga på ett annat sätt – långsiktigt och inkluderande. Vi hade kunnat kräva bostäder, skolor och fritidsgårdar, inte bara tillfälliga lösningar och låsta stängsel. Visst, handeln växer, men vad spelar det för roll om tryggheten och välfärden krymper?

Jag flyttade hem för att bidra och påverka vår framtid, men jag är rädd att vi bygger bort det som en gång gjorde Boden levande.

Det behöver inte vara så här. Vi måste prata om det – högt och tillsammans. Vi behöver politiker som lyssnar och tar ansvar för långsiktiga lösningar. Vi behöver varandra.

Det är inte tillväxt som bygger ett hem. Det är människor. Och vi måste börja bygga för dem – innan det är för sent.