När jag skriver verkar det, som att vi snart har en regering. Är det svenska nationella traumat över eller är det bara början till något värre?
Jag hörde Annie Lööf, som säger att hon litar på Stefan Löfven, samtidigt som hon ville hålla en nagel i ögat på honom. Hon håller honom i ett strypkoppel. Hur vill ni som är socialdemokrater ha det. Ska ni bara acceptera eller diskutera politiken. Är det inte dags att plocka fram de gula västarna och tillsammans med alla som drabbas av försämringarna kämpa för välfärden?
Jag läser i ett klipp ord, som Tage Erlander skrev i Svenska Dagbladets ”Under strecket” den 13 september 1972: ”Vill man hålla demokratin levande och frisk finns det ingen viktigare uppgift än att få tillbaka känslan av samhörighet.”
Var finns samhörigheten, när folk inte längre pratar med varandra? Ska vi kämpa för demokrati och förändringar eller ska vi bara sätta våra valsedlar i en valurna var fjärde år?