Insändare: Är det verkligen kärnkraft vi vill ha i norr?

Det är förvånande att fackfolk i Norrbotten propagerar för kärnkraft idag. Dels så är det knappast nåt som vi i norr vill ha då vi ju har gott om naturens förnybara energi och vår arbetskraft behövs till de satsningar som nu är viktigare. Kärnkraft kräver mycket personal.
Men det finns knappast investerare som skulle nu satsa på "vanlig" reaktor här då de inte ens vill investera i Ringhals eller Oskarshamn som har allt färdigt och där det varit öppet sen 2010.
Nu talas det om små så kallade SMR-reaktorer som om de finns klara att beställa. Verkligheten är att ingen är utvecklad och godkänd trots att det varit försök i 26 år. Det ska ju nu göras en test prototyp i Oskarshamn för 99 miljoner som aldrig blir för produktion dock. Bygg- och testtiden har uppskattats klar 2027. Om denna då ger godkänt resultat kan en färdig kanske vara klar 2036. 
Men problemen är många, som att man ska ha blykylning vilket sliter hårt och att bly är en av de giftigaste tungmetallerna. 
Man får i denna typ plutonium som avfall vilket kräver superbevakning då det kan enkelt göras till bomb. 
Kina har en SMR på gång, enligt Nuclear News, men tidigare haveri gör nu att man helsvetsar flerväggigt stålhus. Ryssland har en isbrytare med SMR vars elpris skulle bli 100-talet kronor per kWh civilt. 
Största frågan är då hur SMR ska klara ekonomin? 
Jag tillhörde de som 1980 röstade för 12 reaktorer kärnkraft. Då fanns inga alternativ utom de orörda älvarna. 
Nu är till exempel Markbygden en energiinjektion för Norrbotten nästan som Luleåälven i effekt. Vi har Bottenviken som lämpar sig bra för vindkraft som många vill investera i. Men det är högst osäkert om någon kommer att satsa på kärnkraft trots Tidö-regeringens låsning för denna. 
Men att alla våra grannar gör jättesatsningar på havsburen vindkraft gör att vi riskerar att förlora vårt energiförsprång. Det kan äventyra jättesatsningarna i Norrbotten.