Signaturen ”Varför Austin” undrade i NSD 30 september varför Luleå kommun valt denna Texasstad för samarbete om näringslivsutveckling och påpekade att det kostat skattebetalarna 2.7 miljoner kronor.
I en replik 11 oktober beskrev Gry Holmgren, VD för LTU Business AB, hur hennes företag sökte efter en metod som gör det möjligt att i ett tidigt skede ta ”reda på om ett forskningsresultat eller en affärsidé är värd att satsa på”. Företaget hittade den på institutet IC2 i Austin, vilket ledde till att LTU Business AB nu har en metod som enligt innovationsmyndigheten Vinnova är en ”av landets fem bästa och i klass med våra största städer.” Holmgren underströk att det är denna form av kunskapsöverföring och personliga kontakter, som skapar utveckling och berömde till sist Luleå kommun för att med sin satsning i Austin ha visat ”mod och plogar vägen framåt.”
Det finns emellertid inga objektiva, säkra metoder för att värdera forskningsresultats eller idéers potential. LTU Business AB har skickat folk till utbildning på IC2 endast sedan 2013, varför Vinnovas höga betyg 2015 inte kan ha samband med Austinmetoden. Sakligt sett ter sig därför Holmgrens replik märklig. Som företag har naturligtvis LTU Business AB frihet att självständigt söka samarbetspartners som gynnar deras verksamhet.
Det har däremot inte kommuner. De och andra myndigheter ska upphandla korrekt, utreda alternativ och göra grundliga konsekvensanalyser. Det skedde inte i fallet Austin. Det belyser en utbredd försummelse, som nyligen berördes av statsvetaren Line Säll på en konferens i Luleå. Hon beskrev hur regionalpolitiken sedan 90-talet ersatts av ett snävt tillväxttänkande med tjänstemannastyre och näringslivskonsulter. Hon fann att det skapat en hotfull samtid och urholkar demokratin.
Statsvetaren, professor Olof Petersson tog 2013 upp detta i tidskriften Respons. Från att sedan 1960- och 70-talen symboliserat en modell som stod för saklighet, förankring och kompromisser förändrades Sveriges Offentliga Utredningar, SOU, till att bli snabba enmansutredningar med snävt formulerade uppdrag. Petersson ansåg det bero på den moderna politiska beslutsprocessens uppdrivna tempo i kombination med en ökad politisk konfliktnivå. Resultatet blev försämrade politiska beslutsunderlag.
Historieprofessorn Janken Myrdal pekade på detsamma i sin bok ”Spelets regler i vetenskapens hantverk”. Han fann att under SOU:s storhetstid fungerade de som ett diskussionsforum där teorier och praktiska lösningar prövades. Nu ska de ”gå fort och bara bekräfta de föreställningar som politikerna redan har. Argumentet är att omvärlden förändras så fort att man inte kan hålla på länge. Den egentliga innebörden i detta argument är att utredningar inte ska leda till oväntade eller mer grundläggande förändringar.”
Luleå kommuns satsning på Austin illustrerar en demokratiskt sett farlig utveckling. Är ett projekt, som helt bygger på lösa påstående om ”kreativ näringslivsutveckling” och politikers personkopplingar, värt priset?