ÅVC-flytt utan kostnadskalkyl och alternativa lokaliseringsplatser

Insändare2015-08-26 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommunen arrangerade 18 augusti ett samrådsmöte angående förslag till detaljplan avseende flyttning av kretsloppsanläggningen (återvinningscentral, ÅVC och återvinningsmarknad, ÅVM) från Kronanområdet. Mötet var välbesökt av Lövskatabor och andra intresserade. Kommunen föreslår att anläggningen flyttas till ett område alldeles invid bostadsområdet Lövskatan. Det blev ingen skojig tillställning bl a av det skälet att ordföranden i Stadsbyggnadsnämnden inte klarade av att på ett acceptabelt sätt fungera i den självutnämnda mötesordföranderollen. I sak framkom flera märkliga omständigheter i förslaget till detaljplanen, bl a statistikuppgifter om trafikräkningar både vid den befintliga anläggningen på Kronanområdet och på Lövskataområdet. En del ”statistik” tycks basera sig på annat än verkliga observationer av de fenomen statistiken avser att beskriva. Ingen kunde förklara varifrån en del sådant statistikunderlag härrörde.

Själv blev jag förvånad och sedan bekymrad efter att en av mötesdeltagarna hade frågat efter kostnader för flyttningen och för investeringen i den nya anläggningen. Kommunens representanter satt tysta till dess en kommunföreträdare uppgav att det inte finns någon kostnadsberäkning. Då frågade mötesdeltagaren om kommunen åtminstone kunde tala om vad den stora trafikrondellen, som enligt förslaget ska anläggas i korsningen Svartövägen/Örnäsvägen/Bragegatan för att underlätta infarten till den nya anläggningen, beräknas kosta, men svaret kom att det visste inte de för detaljplanförslaget ansvariga, som vid mötet var representerade av den samlade tjänstemanna- och politiska kompetensen från berörda förvaltningar och nämnder. Får det gå till så? Först bestämma att investera i en så stor anläggning utan att ens kunna lämna ett indikerande besked om kostnaden?

I förslaget beskrivs att kommunen har utrett fyra tänkbara lokaliseringsplatser och funnit Lövskataplatsen som den enda tänkbara. Jag tror inte att detta är ett korrekt påstående. Varför ägnar sig detaljplanförslaget överhuvudtaget åt tre otänkbara lokaliseringsplatser och åt en enda tänkbar plats? Jag har förstått att bl a representanter för Lövskatans boendeförening är tämligen övertygade om att kommunen på ett mycket tidigt stadium bestämde sig för Lövskataalternativet, bl a av det skälet att kommunen äger största delen av den mark dit den nya anläggningen är tänkt att förläggas. På mötet hade några närvarande frågor om Sveviatomtalternativet. Denna tomt är belägen på Ytterviksområdet. Tomten ägs av Svevia och kommunen påstår sig ha varit intresserad av marken för ÅVC- och ÅVM-lokaliseringen samt ha förhandlat med Svevia om tomten under flera års tid. I förslaget avfärdar kommunen Sveviaalternativet med skrivningen: ”Området var länge huvudalternativ men det förändrades när Svevia ansåg att de fortsatt behövde marken för sig verksamhet. Därmed är den inte tillgänglig för etablering i närtid”. På samrådsmötet visade en mötesdeltagare upp ett USB-minne som påstods innehålla telefonsamtal med Sveviarepresentanter och som påstods avslöja bl a att kommunen inte har ansträngt sig nämnvärt för att inleda förhandlingar med Svevia. Enligt uppgift påstår stadsbyggnadschefen att inte finns några diarieförda dokument från förhandlingar mellan kommunen och Svevia, vilket låter konstigt när det i detaljplanförslaget skrivs att ”Området vara länge huvudalternativ men det förändrades …..”. Skrivningen tyder på att långvariga förhandlingar har pågått men som inte visar sig i diarieförda dokument. Vän av ordning frågar sig därför om det överhuvudtaget har ägt rum några förhandlingar. Sista ordet kanske inte är sagt i den här frågan.

De tre ”alternativa” lokaliseringsplatserna som har förkastats, presenteras och utvärderas i förslaget till detaljplanen enligt nedan.

Porsögårdens industriområde. ”Marklutningarna gör att området kräver stora markarbeten för att det ska vara möjligt att nyttja för en framtida kretsloppsanläggning. Tillgänglig mark inom området bedöms dessutom som något för liten för ett helt kunna ersätta den verksamhet som finns på Kronan idag.”

Ytterviken, Svevias tomt. ”Området var länge huvudalternativ men det förändrades när Svevia ansåg att de fortsatt behövde marken för sig verksamhet. Därmed är den inte tillgänglig för etablering i närtid”.

Örnäset. ”Området är detaljplanelagt för idrottsändamål och allmän plats samt parkering och plantering. Marken, som ägs av Luleå kommun, ligger delvis inom strandskyddat område... och inom området löper en kraftledning som kan försvåra disposition av byggnader eftersom det kräver ett visst säkerhetsavstånd. Området ligger nära befintliga bostadsområden. Det är cirka 50 meter till närmaste bostad och området är också utpekat i översiktsplanen som mark för framtida bostäder och arbetsplatser.”

Inte ett ord nämns om de beräknade kostnaderna för de fyra beskrivna alternativen. Är kostnaden för respektive alternativ utan betydelse vid val av alternativ?

Jag drar slutsatsen att förslaget inte håller det lagstadgade måttet överhuvudtaget vad avser redovisning av tänkbara alternativ, eftersom bara ett alternativ redovisas som tänkbart. Misstanken stärks när jag läser Gunnar Nilssons insändare i NK 12 juni (””Återvinn” Lövskatan”) där han bl a skriver: En ny lokalisering av återvinningscentralen kommer att prövas enligt miljöbalken och då kommer det bl. a. krävas att det redogörs för andra tänkbara platser för en återvinningsanläggning”. Riktigheten i min slutsats stärks när jag upptäcker skrivningen i Miljöbalken 6 kap, § 12, där det i punkt 1 anges att i den miljökonsekvensbeskrivning, som detaljplanen ska innehålla, ska följande ingå: ”Rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räckvidd skall också identifieras, beskrivas och bedömas.” I punkt 8 anges att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla ”en sammanfattande redogörelse för hur bedömningen gjorts, vilka skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ och eventuella problem i samband med att uppgifterna sammanställdes.” Det är därför uppenbart att kommunen inte har uppfyllt dessa miljöbalkens krav i förslaget till detaljplan. Förslaget innehåller inga ”rimliga alternativ” och därför är inte heller kravet på att ange ”vilka skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ” uppfyllt. Kravet är inte ens möjligt att uppfylla eftersom inga ”rimliga alternativ” har redovisats.

Vilka skäl har kommunen för att presentera alternativ som utan ansträngning kunde och skulle ha avfärdats som otänkbara alternativ och som därför inte ens skulle ha belastat detaljplanförslaget med utrymme eftersom förkastade ”alternativ inte ska redovisas alls? Den misstanke, som bl a Lövskatabor har framfört, om att kommunen aldrig har varit intresserad av andra alternativ än Lövskatan, förefaller därför tyvärr vara motiverad. Kommunen är skyldig att i förslaget till detaljplan presentera lokaliseringsalternativ som är tänkbara att genomföra och det har kommunen inte gjort. Ingen kan inbilla mig eller någon annan att det saknas alternativa platser för ÅVC/ÅVM inom hela Luleå kommun och att det därför endast finns ett tänkbart alternativ inom hela kommunen för lokaliseringen, nämligen Lövskataområdet. Vem tror på något sådant? Så enkelt kan inte sakägarna och medborgarna vilseledas.