Jag blir både bestört och ledsen över bristen på förståelse när jag läser vad en mamma mejlat till redaktionen angående Luleå kommuns beslut att stänga 15-timmarsförskolan. Hur kan hon bli både ”arg och ledsen” för att hennes son inte får de sociala kontakter som han har rätt till?! I dessa coronatider!
Nu måste vi alla hjälpas åt! Jobbar själv i offentlig sektor och det är väldigt skört just nu. På riktigt! Många medarbetare är sjukskrivna. Alla vi som, än så länge är på benen eller får jobba, går mer eller mindre på knäna. Och det kommer vi att fortsätta med så länge vi orkar. Trots att en del av oss faktiskt är i en riskgrupp fortsätter vi att jobba. Allt detta för att sjuka, gamla, barn och behövande ska få all hjälp de verkligen behöver.
Därför kommer jag aldrig att förstå den egoism och brist på empatiskt ”tänk” som denna mamma står för. Hoppas och tror att hon är ganska ensam i detta. Hoppas också att andra föräldrar kan tipsa henne om sociala kontakter utanför förskolan. För de är väl ändå de viktigaste!?
Nu tycker jag att vi alla ska hjälpas åt. Kanske bara genom att förstå att alla vi som arbetar i ”offentlig sektor” inte ska belastas med mer än vi mäktar med. VI gör allt vi kan. Hoppas att DU gör samma.