Under många år arbetade jag som rektor vid en kommunal grundskola och hade då budgetansvar för verksamheten.
Jag fick för varje elev på skolan en summa pengar, som skulle räcka till för att ger eleverna en god undervisning. Pengarna skulle täcka alla deras behov, där utgiften för lärarnas löner var den största utgiftsposten.
Om jag snålade med de pengar jag fått mig tilldelat, inte anställt lärare eller inköpt nödvändigt materiel, skulle jag givetvis få pengar över i min budget.
Jag skulle då i praktiken stulit pengar, som eleverna fått sig tilldelade. De pengarna skulle jag kunna stoppa i min egen ficka, om jag var brottslig och tillräckligt smart.
Men är det inte det som skett i vårt land? De pengar, som var avsedda för eleverna, har hamnat i fel fickor. Något de inte var avsedda för.
Det har dessutom skett utan att vår regering reagerat, förrän journalister började gräva i saken.
Regeringens privatiseringsiver har på många sätt visat sig vara en "guldgruva" för en ny kriminell verksamhet inom företagande.
Moderaternas stora genidrag var i början att döpa om ordet bidrag, som var förkastligt, till skatteavdrag som egentligen är samma sak.
Skillnaden är att de gamla bidragen gick till dem som var i behov av dem, medan de nya bidragen som kallas skattavdrag går till icke behövande.
Allt detta sker med många av oss skattebetalare som tysta åskådare.
Inte ens oppositionen verkar ryta och säga ifrån ordentligt, vilket är beklämmande.
Den så reklamerade "arbetslinjen" talar regeringen alltmer tyst om, eftersom de arbetslösa blir fler och allt fler blir utförsäkrade och tvingas söka socialbidrag omdöpt till "försörjningsstöd".
Detta för att vår regering vill "komma bort från bidragstänkandet".
Vår statsminister vill att de gamla ska arbeta allt längre. Det är väl okej för dem som inte blivit utslitna genom tunga jobb. Men han borde än mer engagera sig i den enorma ungdomsarbetslöshet vi har i Sverige, bland de största inom EU. Samtidigt skryter vår regering om att vi varit bäst. På alla sätt.
Vår finansminister skäller på bankerna, för att de tar ut oskäliga vinster men det händer ingenting.
Vilka var det som talade om mycket prat och ingen verkstad?
Vart är vårt land på väg?