Förslaget om ny skolstruktur satte kaffet i halsen för många kommuninvånare i Haparanda.
Det är bra att förvaltningen fick uppdrag att söka lösningar brett för en ny skolstruktur som ska öka elevers studieresultat, och förväntningarna var höga på att förslagen skulle innehålla nytänkande lösningar.
Vilken besvikelse att sedan se att den enda lösningen man hittat är den som sätter gasen i botten på att avveckla landsbygden.
Jag är inte bara förälder, jag är också företagare och betalar skatt till kommunen genom det arbete jag utför på min arbetsplats som är min gård. Nyligt besökte jag Lantbrukarnas årsmöte där kommunalrådet talade om att vi behöver öka vår produktion av livsmedel i kommunen och att vi behöver en levande landsbygd, och det ligger även i strategiplanen bland annat att arbeta för fler året-runt-boende och att öka servicen på landsbygden, så jag förväntar mig att även de styrandes intressen ligger i att göra det enklare för företagare att etablera sig utanför tätorten så vi når upp till det mål som är satt.
Vi behöver fler bosatta och fler yrkesverksamma på landsbygden, bland annat inom jordbruk, skog, fiske för att möta kravet om hög självförsörjningsgrad på livsmedel när vi går med i NATO.
Många andra kommer att argumentera för skolan, jag vill att vi lyfter blicken och tittar längre bort i horisonten. Vilken landsbygd ska försörja staden i framtiden? Är det någon annan landsbygd som ska försörja Haparanda med resurser och råvaror eller ska vi se till att vi försörjer oss själva.
Vill man släcka lampan för gott på landsbygden är det ett ypperligt bra förslag, det kan jag hålla med om. När avvecklingen sedan är fullbordad och landsbygden slutar leverera till staden är det lätt att räkna ut hur dyster framtid samhället går till mötes.