Redan i somras när jag var med mor in och ut till akuten i Sunderbyn blev jag så tagen, ledsen och arg på hur patienter blir behandlade. Hur anhöriga blir behandlade och personalen, hur dom sliter arslet av sig. Jag hjälpte då min mor med mycket för att avlasta personalen.
Blev erbjuden jobb flera gånger.
Vi behöver hjälp sa dom.
Tänkte då att det måste göras nåt åt situationen, var kanske naiv och tänkte...nästa gång jag besöker akuten hoppas jag det skett en förändring.
Nu ett halvt år senare upplever jag en ännu värre situation. Kom in med ambulansen på morgonen med min brukare. Pratade hela vägen med ambulanspersonalen om läget med sjukvården, både inom kommunen och landsting. Det är under all kritik.
Jättefint allt har blivit, efter ombyggnaden, men vad hjälper det om man ändå måste lägga patienterna i korridorerna.
För det inte finns platser. Vadå patientsäkerhet? Vadå sekretess. Personalen som kommer i korridoren och frågar varje patient om deras personnummer och bakgrundshistoria, besvär, med mera. Patienterna ligger längs väggarna.
Och allt detta tvingas man som sjuk och skadad och anhörig sitta och lyssna på. Absolut, man får se och höra mycket. Men oftast är det mer än vad man vill och kanske man har så ont så man bara vill ligga själv utan att andra sitter och stirrar på en.
Vi sitter just i passagen för ambulansinfarten. Dom kommer med patienter inrullandes. Trauman, en människa medvetslös, en alldeles blåslagen. Många äldre människor. Och helt plötsligt kommer polisen inbärandes en knarkare som vill slå allt och alla.
För att personalen ska komma fram med båren ber dom mig flytta lite på mig, och en annan ber mig flytta min brukares säng lite för att få plats. Jag hjälper patienten mittemot med en grej för personalen hör inte att man ropar. Finns ju ingen larmklocka i korridoren man kan använda.
Ingen mat heller. En renklämma och en jädrans massa godis finns att köpa i automaten.
Är man allergisk mot gluten finns det ingenting. En hel dag utan mat för oss båda. Jag satt med min brukare i korridoren sju timmar tills jag blev avlöst av en kollega. Och min brukare blev kvar ytterligare tre timmar. Ville jag ha nåt från pressbyrån en sallad så kunde jag gå till huvudentrén. Ja absolut, men om jag inte kan lämna min brukare själv...en bra bit att gå dessutom. Min mor som är glutenallergisk fick ligga på akuten 24 timmar utan mat i somras. Fanns inget för henne. Inte ens pulvernyponsoppa gick att dricka, då den innehöll gluten.
Sen undrar jag vart alla norrlänningar tagit vägen. Vi bor ju ändå i Norrbotten. Var är all personal. Låt mig gissa??? Nästan alla vi pratade med och hade som hjälpte oss var inhyrda från olika delar av landet och även andra länder.
Personalen gör ett FANTASTISKT jobb.
Det här är bara akutens situation.
Resten av sjukhuset, avdelningar, ambulans, mottagningar och operationen då. Dom sliter där också. Och inte att glömma alla vi inom vård och omsorg i kommunen.
Nu är det dags att göra nåt åt detta katastrofala läge.
För allas skull. Mitt tips är, försök att inte bli sjuk eller skadad. Bli inte gammal.