I massmedia har under sommaren skrivits en hel del om vänsterpartisten Simon Fors råa och våldsbejakande bloggande.
Att tillmäta en ung politikers mycket överdrivna, märkliga och farliga verklighetsuppfattning alltför stor uppmärksamhet kan i sig vara riskabelt.
Ju mer publicitet man får, desto viktigare kan man tro att ens åsikter är. Följderna kan i värsta fall bli katastrofala om ingen på allvar korrigerar tankegångar och uttalanden. Detta har på ett fruktansvärt sätt drabbat vårt grannland Norge, och borde ha väckt Vänsterpartiets ledning från törnrosasömnen, eller...?
Därmed är vi inne på den i min mening mycket allvarliga frågan om Vänsterpartiets hållning.
Det är en verifierad sanning att kommunismen, som Vänsterpartiet är sprunget ur, liksom nazismen och fascismen bejakat och använt grovt våld och fruktansvärda övergrepp i sina försök att tillskansa sig makten och förändra samhället åt det håll man önskar.
Människovärde och demokratiska begrepp har aldrig stått högt i kurs i dessa ideologier.
Jag vill naturligtvis inte påstå att dagens Vänsterparti i Sverige skulle vara benäget att med våld förverkliga sina idéer, men det är både beklämmande och skrämmande att man från distriktsledning och partiledning istället för att med kraft stoppa våldstendenser till och med försvarar, bagatelliserar och låter sig fortsättningsvis representeras av våldsförhärligande företrädare.
Till råga på allt har cirka 20 procent av Pajala kommuns väljare och en hel del andra tornedalsväljare tydligen samma åsikt, eftersom reaktionen mot uttalandena uteblivit. En del ungdomar verkar istället tycka att det är lite häftigt.
Det har historiskt alltid varit förödande att vara naiv. Det som verkat utopiskt och verklighetsfrämmande har visat sig kunna bli till hårda prövningar för folk och länder som inte reagerat i tid.
Till slut i alla fall en eloge till vänsterpolitikerna Birger Lahti och Börje Lööw som tydligt visat att de inte accepterar det som sker.
Man kan bara hoppas att många snart inser att det finns bättre grunder att bygga på än ett havererat kommunistiskt manifest om man vill arbeta för ett rättvisare samhälle.