I NSD den 19/6 handlade första uppslaget om de förslag kring det nya bostadsområdet i Luleå som presenterats dagen innan. Satsningen leder till att 300 nya lägenheter ska byggas, med planerad inflyttning för de intresserade under år 2017.
Det är jättebraatt det byggs nya bostäder, och jag förstår att det är en förutsättning för att människor ska kunna flytta till - i det här fallet, staden - som dessutom har önskemål om en befolkning på 75 000 invånare inom en snar framtid. Hela Norrbotten är, på grund av sviktande befolkningsunderlag, i behov av inflyttning. Det är inte bara i Luleå det behövs bostäder.
Vad jag dock ställer mig frågande till är vilka man har som målgrupp i och med satsningar så som den senaste ute i Södra hamn. Det handlar knappast om att man vill ha någon märkbar föryngring i kommunen med tanke på att det prisläge som kommer att råda, direkt utesluter en stor, arbetsför, grupp människor – ungdomar som precis flyttat hemifrån, och unga vuxna som kanske har som ambition att bida familj och därigenom vända den negativa befolkningstrenden.
Vilka det nu främst byggs för, tycks vara den äldre generationen: kvinnor och män i pensionsåldern som har råd i och med att de sålt sina hus ute i byarna (i samma kommun) till förmån för ett boende i centrum.
Vad som faktiskt behövs – och det inte bara i Luleå – är mindre, billiga lägenheter som vanliga ”medelmänniskor” har råd med! Viljan att ens kunna flytta hemifrån och komma in i vuxenvärlden genom ett eget boende, är nog i många fall större än krav på parkettgolv, kakel i badrummet, golvvärme, havs- eller sjöutsikt, inglasad balkong och alla andra påkostade finesser.
För Luleås delväntar nya studenter till universitetet till hösten. Ska vi redan nu våga tro att det inte kommer att finnas bostäder till alla dem? Och det samtidigt som välbärgade, äldre, som kanske har skoltiden (och kanske även arbetslivet och familjelivet) bakom sig, ligger i en jacuzzi och njuter av livet i stan, i en kommun de alltid bott i, utan tankar på att bilda familj.