Har våra myndigheter verkligen rätten till att neka mig att besöka min man på äldreboendet? Han hyr ett rum där för dyra pengar och det är hans hem nu, men han får inte ta emot mig (eller någon annan) i sitt eget hem. Jag känner mig som en brottsling som har fått besöksförbud, det är bara fotbojan som fattas. Han blir bara sämre och sämre och jag (vi) får inte vara där. Vi kan inte säga till honom varför det är så här, han förstår inte och det är inte lätt att prata genom ett fönster när hörsel och syn är dålig. Jag förstår pandemins restriktioner, men frågan är - har myndigheterna verkligen den rätten att neka oss allt som är värt något?
Det känns som en fotboja
Besöksförbuden på äldreboenden väcker frågor och oro i insändarskribenten..
Foto: Maria Hedenlund/arkiv
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.