Vi flydde till Sverige för elva månader sedan. Min pappa och mina syskon bor på hotellet som är ett asylboende. Min mamma och mina andra syskon bor i Iran. De kunde inte följa oss eftersom det var nära att polisen arresterade dem men de kunde rymma. Min mamma blev rädd och sjuk då eftersom hon hade haft högt blodtryck så de var tvungna att stanna kvar där och de bor på okänd plats. Alla tror att de flydde med oss men verkligheten är så annorlunda. De har kämpat för livet. Det här livet blir svårare och svårare för dem. Det vet jag, men jag kan inte göra någonting för dem. Och nu har pappa också blivit sjuk. Han har lämnat många och olika prover men de visade ingenting. När jag var sista gången hos doktorn, sa doktorn: din pappas själ är sjuk, det är problemet. Doktorn förklarade att när själen blir blir också kroppen sjuk. Han sa att pappa måste besöka en psykolog. Min kära pappa måste ta det lugnt men hur kan han göra det när han inte vet hur min mamma och mina andra syskon bor! Min pappa måste ta hand om oss och nu måste vi ta hand om vår pappa.
Jag vill att migrationsverket behandlar flyktingars ansökningar snabbare och att det blir kortare väntetid för att få uppehållstillstånd. Vi vill också ha ett liv här, vi kan arbeta och komma in i det svenska samhället, få vänner och lära oss språket.
Migrationsverket, vi är som fjärilar med brutna vingar. SNÄLLA, rätta till våra vingar så att vi kan flyga igen, mot himlen.
Med vänliga hälsningar