Ett belysande exempel är handeln med bomull. Flera rika länder ger bidrag till sina bomullsodlare för att de ska odla och exportera bomull.
Dessa odlare har då möjlighet att bjuda under andra tillverkare, och det håller nere priset på världsmarknaden.
Priset störtdök
Året 2005 vräkte USA:s regering ut 4,7 miljarder dollar på amerikanska bomullsodlingar. Denna summa är större än hela USA:s bistånd till Afrika. Det är också en summa som överstiger de sammanlagda tillgångarna i bomullsberoende Burkina Faso.
År 2001 störtdök priset på bomull till 92 cent för ett kilo, det lägsta priset på 30 år. Detta blev förödande för odlare i afrikanska länder som Burkina Faso, Benin, Tchad, Mali och Togo.
Till skillnad från hur det är när torka och svält drabbar samma länder hade inga tv-kameror kommit dit för att rapportera om denna människoförvållade katastrof.
Går neråt
Den syntes inte på tidningarnas förstasidor och de flesta människor har förmodligen aldrig hört talas om den. Ändå dog människor av de umbäranden den förde med sig, precis som de skulle ha gjort av torka.
Historien om bomullen skulle kunna berättas om många produkter som säljs av fattiga bönder i fattiga länder. Statistik från FAO, FN:s organ för livsmedel och jordbruk visar hur det gått för priserna som betalats för varor som är livsnödvändiga för utvecklingsländerna under 40 år mellan 1960-talet och 1990-talet.
Nästan samtliga kurvor går neråt. Priserna som betalas till odlarna för bomull, bananer, ris, socker, kaffe, te och kakao har sjunkit till rekordlåga nivåer.
Gemensam certifiering
Priset på te berättar en ödesmättad historia där det verkliga priset sjönk med 54 procent mellan 1980-talet och 2005.
I ljuset av dessa hjärtskärande orättvisor började för flera decennier sedan kampen hos några ideella organisationer för ett mer rättvist handelsutbyte mellan fattiga och rika länder.
Från kyrkkaffe och Rättvisemärkt har man i dag kommit fram till den gemensamma certifieringen Fairtrade.
Ingen patentlösning
Fairtrade är långt ifrån en patentlösning eller en lösning på alla problem inom världshandeln, men det är ett steg på vägen mot bättre villkor för fattiga odlare i många av världens fattigaste länder. Odlare certifierade inom Fairtrade behöver inte längre riskera att utsättas för världsmarknadens lägsta pris.
Kanske är det så att vi inte hade behövt samla in pengar till Hungerhjälpen i dag om all världshandel hade skett på jämlika villkor?