Vi har ett vårdsystem där vi får se allt fler bli utestängda från den högklassiga vård vi har med hjälp av höga skatter högavlönade förtroendevalda höga patientavgifter. Kriterierna stramas åt och professionen för vad som kan erbjudas smalnar av. Vårdgaranti innebär för oss i norr att vi ska åka flera hundra mil oavsett ålder fysiska möjligheter.
Som reumatiker med många hinder i vardagen säger jag tack för ingenting. Hur tänker de som vi har gett förtroende att föra vår talan? När ska den utslitna som gav sin kropp och sin hälsa för att bygga upp det här landet få den rättmätiga hjälp den så väl behöver. Eller ska vi bara uppgivet finna oss i detta snedvridna samhälle?