Jag trodde aldrig dagen skulle komma då jag skulle hålla med Bror Wennström, men nu är den här.
Det är bra att Bror Wennström, Göte Henriksson, Bengt Adermalm med flera vågar säga det så många tycker angående samhällsomvandlingen i Malmberget.
Det vi nu ser är en omvandling från ett en gång så blomstrande brukssamhälle till ett ghetto i skuggan av ett statligt företags verksamhet. Människor som är fångar i sina egna hus i en allt snabbare förfallande omgivning.
Människor som bor i hyreshus som ligger sömnlösa och tänker på att de kanske får fördubblad hyra när de blir tvungna att flytta. Människor som mår psykiskt dåligt.
Allt medan LKAB:s direktörer gör allt för att bolaget ska komma så billigt undan i varje enskild situation. Allt medan en handlingsförlamad delegation från kommunen som saknar förmåga och vilja glider undan kraven från medborgarna.
Allt medan en grupp konsulter håller lekstuga och producerar bolibompafilmer, tramsiga visioner och fakturor.
Stämningen i samhället börjar likna den som fanns före den stora gruvstrejken bröt ut 1972. Skillnaden är att nu är det inte bara arbetare som är heligt förbannade.
Nu är det arbetare, tjänstemän, företagare, pensionärer, vänsterväljare, högerväljare, mittenväljare, villaägare, hyresgäster. Kort sagt, ALLA är heligt förbannade.
Det är en stor skam att ett statligt bolag tillåts hålla på som LKAB gör. Vi vet alla att LKAB är viktigt för malmfälten, men när bolaget vill komma åt ny mark för att komma åt mer malm måste man göra rätt för sig mot alla som berörs.
Det är ytterst märkligt att man kan bygga nya malmförädlingsverk och huvudnivåer i gruvorna på några få år, men när det gäller ersättningsbostäder för människor som tvingas lämna sina hem går det som en lus på en tjärsticka.
Av helhetsgreppet som LKAB:s VD Lars-Erik Aaro pratade om när han tillträdde ser vi bara ett par stenhögar i Laestadiusparken.
Länsstyrelsen måste sätta kraft bakom sina framförda krav på LKAB.
Om inget händer väldigt snart återstår inget att stoppa verksamheten och sätta bolaget under tvångsförvaltning tills Malmbergsfrågan är löst. Annars finns det risk för en folklig resning och då vet ingen hur det slutar.