Poliser i stadshuset! Barn som politiska verktyg! Gisslandrama! Störande av den parlamentariska ordningen!
Med stigande förvåning har jag läst inlägg i press och sociala medier om den sit-it aktion som ägde rum i går mellan 07:45-08:15 på stadshuset i Luleå. Till skillnad från flera förstå-sig-påare som med emfas uttalat sig om både det ena och det andra så var jag där.
Gisslandrama?
Det var inte en partipolitisk aktion. En kvalificerad gissning – utifrån de många möten och politiska diskussioner jag deltagit på med många av de engagerade människor som var på plats i stadshuset i går – är att i princip alla partipolitiska åsikter var representerade bland oss som var där. Detta är bara en partipolitisk fråga bland våra folkvalda – inte bland medborgarna. Tror det är läge att uppfatta det för vårt majoritetsstyre och dess medlöpare.
Barn som politiska verktyg?
Handen på hjärtat – när brann din politiska låga som mest? Antagligen när du var just barn. Yngre människor är egna tänkande varelser och starkt politiska. De har rätt att uttala sig och bli lyssnade på. De fick under mötet talarförtur och ärligt talat sa barnen och de unga de bästa, enklaste och mest självklara replikerna. Jag är helt för att sänka rösträttsåldern till 16 år och att öka inflytandet för ännu yngre barn i frågor som gäller dem. Jag tror vi har mycket att lära av barn och att världen skulle vara ett bättre ställe om de fick mer makt och inflytande.
Störande av den parlamentariska ordningen?
BUN var planerat att starta 08:15 och 08:15 gick vi ut. Dessutom är det ett jäkla gnäll om att vår demokrati hotas av allt för lite engagemang och politikertillväxt. Varför låter då samma politiker som klagar som osmorda volvobromsar när medborgarnas engagemang är på topp? Är det en slump att bara politiker som representerar den sida av skolomröstningen som aktionen var emot surar? Principfråga? Ehhhh…. Jag tror inte det.