Att som landstingsdirektör med de högsta ansvaret för länets sjukvård uttala sig i media och uttala orden ”vissa situationer uppstår väldigt sällan” (NSD 161015) är likvärdigt med att spela schack med patientens liv och överlevnad.
Att försöka lura medborgarna att en akutläkare efter en begränsad utbildning kan axla en narkosläkares kompetens i en akut situation är inte bara lögn, det är en kränkning mot hela narkosläkarens helt avgörande betydelse för livräddande behandling!
Jag tror dessvärre inte Veronika Sundström eller Helena Fredriksson Ågren har varit helt ärliga mot medborgarna och berättat sanningen kring den enormt stora skillnaden på akut omhändertagande och akutsjukvård.
Att i efterförloppet till denna strukturförändring ta emot en akut sjuk patient på akutmottagningarna Kalix/ Kiruna blir ett spel med livet som insats då narkosläkarens kompetens ställs åt sidan med det försvarande och kränkande uttalandet ” vissa situationer uppstår väldigt sällan”.
Exempel på allvarliga och akuta situationer där narkosläkarens erfarenhet vida överstiger akutläkarens kompetens kan vara : Akuta hjärnblödningar med ytterst svårintuberade patienter, trauma med käk och munskador där nödtrach( hål i luftstrupe) blir enda lösningen, stora pneumothorax (sammanfallen lungsäck) hemothorax (blod i lungsäcken) med lungdränage som helt livsavgörande , cvk (central venkateter) inläggning i samband med stora blödningar/ chockbehandling där annan perifer nålsättning omöjliggörs.
Helena Fredriksson Ågren säger ”man kommer att komma fortare till högspecialiserad vård” (NSD 161015). Med en otillräcklig transportorganisation och för få vårdplatser på Sunderby sjukhus faller detta argumentet lika tungt som ett betongblock.
Vård på lika villkor är socialdemokratins mantra och värdegrund. Är förhållandet sådant idag, speciellt efter dessa verksamhetsförändringar? Avlövningen av de mindre sjukhusen fortskrider, allt i enlighet med den tidigare agendan, internmedicin blir nästa ”förfall” då de i allra högsta grad kommer att beröras. Verksamheterna dräneras fortsättningsvis på innehåll och personalflykten tilltar, ett utstuderat sätt till självdöd.
Centralisering, ett modeord som sägs ge de bästa förutsättningarna, de bästa volymerna för att säkerställa en god kompetens. Är inte tunnan full i Sunderbyn, rinner inte flödet över? Piteå blir den ”högst tillfälliga” räddaren i nöden, snart faller bilan även för dom, tragiskt, men fullt genomförbart inom en tioårsperiod, i alla fall i lanstingstyrelsens sfär.