Svar till Johan Jansson, NSD insändare den 29 mars.
Regleringen av Luleälven och andra vattenkraftälvar har påverkat och förändrat landskapsbilden och naturmiljön när dammar, vattenmagasin och kraftverk byggdes. Där det tidigare fanns fors-, strömsträckor och sel finns nu vattenmagasin som är mer lik sjöar i sitt utseende.
För drygt 100 år sedan så la utbyggnaden av landets vattenkraft en viktig grund för industri- och samhällsutvecklingen i Sverige. Idag står vi inför nästa historiska tekniksprång – elektrifieringen och den gröna omställningen av samhälle, transporter och industri.
I det sammanhanget kommer vattenkraften att spela en fortsatt mycket viktig roll i framtidens elsystem. Med mer väderberoende elproduktion som vind och sol i elsystemet så kommer vattenkraftens flexibilitet och reglerförmåga att vara central både i det mycket korta till det väldigt långa tidsperspektivet.
Vattenfall satsar mycket på forskning och utveckling för att hitta effektiva miljöåtgärder som kan genomföras utan att vattenkraftens viktiga förmågor äventyras. Med den kunskapen kan förhoppningsvis en del av den negativa påverkan på naturmiljön som vattenkraften orsakar kunna mildras.
Varje år sätter Vattenfall ut cirka 1,8 miljoner fisksmolt i våra utbyggda älvar av arterna lax, havsöring, sik och ål. Det är en kompensation för de naturliga lekplatser som försvunnit när älvarna byggdes ut. Ett mycket bra fiske finns till exempel nedströms Boden.
Under kommande år ska all vattenkraft omprövas till moderna miljövillkor vilket vi välkomnar. Då ska viktiga avvägningar göras där energiintresset ska vägas mot miljöintresset. Det är inga enkla avvägningar. Ska vi klara våra miljömål är det viktigt att föreslagna miljöåtgärder baseras på fakta om vilka ekologiska effekter som kommer att uppnås dvs rätt åtgärd på rätt plats, samtidigt som en effektiv tillgång på fossilfri vattenkraftsel och reglerförmåga behålls.