När jag var i London på försommaren kunde man läsa i tidningen (Evening Standard) att bortåt två miljoner människor i Stor-London har en läsförmåga på en sjuårings nivå eller sämre.
Skolsystemet fungerar inte bättre än så.
En annan artikel konstaterade att det effektivaste sättet att undvika återfallsbrottslighet var enkla läs- och skrivkurser på fängelserna, då många inte ens klarar av att skriva en enkel jobbansökan.
Demokrati och delaktighet i ett samhälle förutsätter tillgång till språket.
Det finns inga ursäkter, men det finns förklaringar till att vi får se plundring och mordbrand istället för demokratisk organisering.
Det var ingen slump att bokhandeln var den enda affären som inte plundrades i Clapham.
Jag skulle tro att biblioteket klarade sig också.
Biblioteken hotas dock från ett helt annat håll, cirka en fjärdedel av alla bibliotek i London, ett par hundra till antalet, hotas av nedläggning på grund av politikernas besparingar.
Gummikulor och vattenkanoner har man däremot fortfarande pengar till.